Det är inte bara bilar som drabbas av rost

Då vattenverket byggdes var åtminstone vattenförbrukningen per capita lägre än idag och på den tiden använde jordbrukarna troligtvis inte kommunalt vatten då åkrarna skulle konstbevattnas. Vattenmagasinen, två till antalet var inte större än två mindre skolsalar med högt till tak. .

………. På väg ner till vattenmagasinet

Uppe på bottenplan erbjöds förutom en stor stationär Volvo Diesel en trappa upp till nästa våning, en betongtrappa med målade stålräcken, även denna utformad med största omtanke avseende stil och finess. .

………. Även trappan är utformad med arkitektonisk finess och på ovanvåningen väntade mer vatten.

Men tiden tuggar på allt och fuktigheten måste ha varit hög, för det är inte flagnad grön färg som avtecknar sig på väggen, små alger eller mögel, grönt var det i alla fall och känslan av billig skräckfilm i stil med "mögelsporerna anfaller" infann sig. Nu var det Ljusan dag och värmande vårsol i snålblåsten så en titt ut från de fortfarande hela fönstren förtog snabbt skräckfilmskänslan.
.

………. Lika vackert på ovansidan, stilfullt trappräcke.

Som tidigare konstaterats och empiriskt fastställts, "vatten rinner neråt", så en förmodad reningsprocess började här uppe för att sedan då vattenkvaliteten uppnått giltiga värden påbörja sitt rinnande ner till de underjordiska magasinen. Utan kunskap inom området tycker jag det ser ut som fällning av järnoxid, rost alltså på vattenmagasinets innerväggar.
.

………. Fällning på innerväggarna, ju längre ner desto kraftigare fällning.

Det hela såg ut att regleras av ett litet manöverbord med tretton vred på, lite lampor som indikerade tomt eller fullt magasin samt två mätare vars visare och gradering inte längre var till någon hjälp. .

.

.

.

.