CHARLOTTENHÖHE
.
Turberkulosen härjade i hela Europa och värst i de stora städerna. Det offentliga byggde sanatorium i parti och minut. Fanns det möjlighet skulle de ligga i vackra miljöer med frisk luft.
I norra Schwarzwald vid en lite by som heter Schömberg (nej inte Schönberg), hittade man en obebyggd bergsluttning som passade för att anlägga ett sanatorium.
1907 står de vackra husen på berget färdiga för sin uppgift och de hostande, ibland döende patienterna från industristäderna strömmar till.
.
.
Vad kallas denna byggnadsstil? En blandning av förvuxen sommarstuga och palats. Däremot behövs en trädgårdsmästare för att avlägsna vildvuxna fröer som fått status som träd och buskar. Eller är alternativet att sanatoriet ska rivas?
.
Där var den, Betreten verboten. Måsta finnas för att det ska vara spännande
.
Välkommen in till hus 1
.
Ju friare du är, desto närmre din död… Jodå, döden närmar sig, den är oundviklig, men just nu har jag inte tid.
.
Visst var Charlottenhöhe till för långtidssjuka tuberkulos-patienter, varav vissa hade en enkel slutgiltig diagnos. Men det fanns också en tanke utöver medicinsk behandling, målet var ju trots allt att patienterna skulle tillfriskna och komma ut i friska livet igen. Det utvecklades därför olika arbetsterapier för patienterna, troligtvis enklare handarbeten,
.
men trots allt produktivt arbete. Tanken var att denna arbetsterapi, utöver att ge viss avkastning även skulle få tiden att gå för de fysiskt starkare patienterna. Metoden verkade framgångsrik och 1934 köptes två industrifastigheter nere i Schömberg som senare fungerade som bokbinderi med arbete utfört av patienterna.
.
Var så god och sitt, du trötte främling!
.
Den här varianten har jag inte sett förr
Trots krig och elände 1939-1945 så byggdes Charlottenhöhe till 1942, det kallades sjukvårdsinrättning och även om uppgifter saknas, så kan man nog gissa sig till att eventuellt kvarvarande tuberkulos-patienter inte längre var högsta prioritet när skadeskjutna soldater bokstavligen låg på hög runt om ”das Vaterland” och dess grannstater. Mycket mer om den mörka tiden 1933-1945 finns inte att hitta om just Charlottenhöhe.
.
Samtidigt som WW2 efter sex år upphörde och Tyskland var delat och sönderbombat så hade även botemedel mot tuberkulosen kommit ut på marknaden. Sanatorierna hade därmed spelat ut sin roll som just TBC anstalter och konverterades till vanliga sjukhus eller skidhotell, allt beroende på läge. I egenskap av lungklinik hade Charlottenhöhe under 65 år 28 000 patienter på genomresa mot ett bättre liv eller inget alls.
.
.
.
och når plan 2
.
.
1957 Ersattes arbetsterapierna och modernare metoder infördes för att vårda och rehabilitera patienter. Den troliga orsaken var att kategorin lungpatienter botades med piller och sprutor, medan sjukvården i västvärlden, i Sverige och Europa kunde expandera och fick en större del av kakan från numera fungerande växande offentliga medel, dvs skatter.
.
.
1973 upphörde all vårdverksamhet och de kommande 20 åren fungerade byggnaderna som vuxengymnasium. Vad som inte står någonstans i mina källor, dvs. artiklar på Internet, men väl målat på fasaden är ”RENOV 1980” varav man kan dra slutsatsen att anläggningen under tiden den fungerade som vuxengymnasium renoverades 1980.
.
.
.
.
.
1994 köptes Charlottenhöhe av en fastighetsmäklare nere i Schömberg som de kommande tre åren drev ett korttidsvårdhem, fast inte med mer än 20 platser. Sedan dess har det mest varit önskedrömmar och spekulation kring byggnaderna, vilket slutat med katastrof.
År 2001 förvärvade företaget Veda Consulting det tidigare folksanatoriet med syftet att etablera en ayurvedaklinik. Det där ordet ayrveda fick jag slå upp, Ayurveda, även ayurvedisk medicin, utgör en form av indisk läkekonst. Ayurveda är enligt förespråkarna grundad i ett holistiskt perspektiv och vediska utgångspunkter, så nu vet du det.
.
Dessa planer misslyckades dock på grund av för mycket vilja, entusiasm och brist på ekonomiska resurser. -Har man hört det förr? Det har köpts och sålds av allt från investerare till entusiaster, alltid med samma resultat.
De sista aktiviteterna i det före detta barnhuset var omkring 2002, då den dåvarande fastighetsägaren ville göra om källaren till en utflyktsrestaurang för vandrare. Renoveringen var nästan klar, men den togs aldrig i drift. Varför är inte känt, men det är ingen vild gissning att verkligheten slog entusiasmen, Schack matt.
.
.
Drömmar + stora planer + lån + orealistiska förväntningar etc = det gick åt he—e. På vägen hade någon beställt nya vattenledningar till det som alltmer blev ett kråkslott. 335 000 € (≈3 400 000 kr) kostade vattendragningen, men betala, oj, -tänkte inte på det. 2007 beslutade en domstol att fastighetens skulder skulle regleras
.
.
och att den misskötts utöver vad byggnadsvårdskraven tillät. Därefter blev en investeringsbank från Osnabrück huvudägare, troligtvis den med störst fordringar på tidigare ägare. Två år senare, 2009 bytte Charlottenhöhe ägare och övergick till en privat investerare från Mannheim. Men det hände inget med husen på berget.
.
.
.
.
.
.
2021
En uppdragsgivare har uppskattat värdet på hela fastigheten till minus 190 000 euro. Men eftersom det inte finns något negativt belopp som marknadsvärde på en auktion, angavs värdet som en euro.
.Vem som nu är ägare är högst osäkert, det fanns en del förfallna fakturor bl.a. den faktura från kommunen på 335 000 € för ny vattenförsörjning, som ingen ville kännas vid. Därför utmättes fastigheten
.
.
2021
och auktionerades ut i juni i år 2021, budgivningen slutade på 1,3 miljoner €. Dagen innan auktionen ringde ägaren från Serbien och erbjöd sig betala de förfallna räkningarna, men uppgav en adress i Moskva som bostadsadress. Kravet var att pengarna skulle finnas på något av Schömbergs konton senast tisdagen den 22 juni kl. 10.00 2021, annars anses den vinnande budgivaren från auktionen vara den nya ägaren.
.
.
Vid auktionen juni 2021 meddelade kommunen att de skulle vägra acceptera anbud som inte motsvarande minst vad som kunde täcka kommunens fordran. Om markägaren i Moskva, eller var det Serbien inte betalar i tid överlåts fastigheten till köparen som vann budgivningen. .
Den tidigare fastighetsägaren får beloppet efter avdrag för Schömbergs samfällighets fordran och nedlagda kostnader. Men som sagts värderingen ligger på -2 miljoner kronor. Utöver skogen och en byggtomt på 30 728 kvadratmeter omfattar komplexet även åtta byggnader.
.
Och nu blir det besök i köket
.
.
.
Ljusgult, beige kakel filtrerat med ljus som passerat genom bladverken utomhus gav ett nästan syntetiskt intryck här inne. Men visst växte det lite gröna saker här och där här inne.
.
Doften av nybakat bröd lyser med sin frånvaro och konkurrerar med solljuset. Men verkligheten här luktar bara fuktig sten, brödet får jag fantisera ihop själv.
.
.
.
.
.
.
27 Augusti 2021
.
Från Schömberg upp till Charlottenhöhe är det 250 meters stigning, från 390 till 640 möh, på en sträcka mindre än 3 km, den första halvan är bara en normal uppförsbacke, men andra halvan av vägen var nästan så att cykeln skulle falla bakåt, dessutom på riktigt dålig väg. Men efter en ansträngande cykeltur och en lång promenad som förmodligen var kortare än 10 minuter nådde jag toppen, eller i alla fall Charlottenhöhe.
.
Synen är fantastisk, ett kråkslott utan torn, lite påbyggnader, en speciell stil som jag inte har något namn på. Vitputsade väggar och röda trälappar som tak, tror det kallar spåntak. Entrén utgörs av ett tak mellan två byggnader som markerar att man är innanför eller utanför. Känns nästan som om någon från en svunnen tid skulle stå här och begära inträde, ”fünfzehn Euro bitte, mein Herr”, men det var kostnadsfritt att ta sig in.
.
Byggstilarna är varierande. Här möts dåtidens förra sekelskiftets arkitektur, med efterkrigsrenoveringar och sådant som var modernt på 80-talet. Tänk det är 40 år sedan, -det där 80-talet.
Väl inne ser jag att sjukhuskorridorer alltid är sig lika, vare sig de ledde in till St Lars dystra tillvaro eller det färgsprakande, men strikta Bad Rippoldsau. De är raka, de avgränsas av glasdörrar och det finns eller fanns en klocka i slutat av varje korridor.
.
Trapphusen är pampiga, fast inte överdådiga och det är lika spännande att se vad som finns att hitta på nästa våning. Om det är någon av de indiska Ayurveda guruna eller någon graffitimålare som varit i farten framgår inte men i en grå korridor har någon varit ytterst frikostig med lätt psykedeliska färger, ett rutnät av färger med ett grått golv som bas. Här såg nästan städat ut, jämfört med det mesta av platsen som var full av träflisor och glassplitter.
.
.
.
Time to say good bye >
.
.
.
Köket var en egen byggnad, här stod en köksö i mitten intill en elegant pelare, numera täckt med tjock flagnande färg. Kaklets ljusgröna färg kombinerat med förvuxna buskar som delvis täckte fönstren gav en syntetisk känsla av lågprisrymdfilm från tidigt 70-tal. Men detta var ursprungligen 1907, moderniserat från vedspis till elspis, från råvarutillagning till storkökskonserver. För att sluta i en ruin, orsakad av oklara ägarförhållanden, lån, skulder och önskedrömmar.
.
Slutet är nära och frågan är om det finns tillräckligt med entusiasm, önskedrömmar och framförallt kapital att rädda de ståtliga byggnaderna? Någon har i alla fall slantat upp 1,3 miljoner Euro, så någon dröm spirar om de norra delarna av Schwarzwalds bergssluttningar.
.
.
.
Dags att lämna Charlottenhöhe och rulla ner till Schömberg, sedan är det bara 1200 km hem!
.
.
.
