Visst ser det spännande ut, men skenet bedrar. Det ser betydligt mer lovande ut än vad det är, beteckningen ödehus är passande

När man först ser denna byggnad skenar fantasin iväg fullständigt för det gamla bränneriet med tegelfasad och trägavlar ser helt fantastiskt ut lätt dolt bakom buskage och några träd. Här måste gömma sig de mest fantastiska ålderstigna maskiner och konstruktioner.
.

Underligt nog ser byggnaden mindre ut när man kommer närmre
.

Än står den upp, men ståndaktigheten tvekar
.

.Välordnat och välstädat, tillrättalagt förfall?

För den som vill hitta en färdig miljö att fotografera landsortsnostalgi med shabby non chic anknytning är det möjligtvis rätta stället. Byggnad och omgivning bjuder på betydligt mer av landsortsromantik och välstädade golv än spännande industrimiljö.
.

.Avskriven interiör som brutit benet, lider troligtvis av den åldersrelaterade sjukdomen skör benstomme
.

För den som vill ha färdiga fotografistilleben är det kanske rätta stället

Kring denna del av Skåne runt Kristianstad var det tätt mellan brännerierna. Förutsättningarna var väl goda, mycket potatisodling och överskott i livsmedelsproduktionen så varför inte slå mynt av potatisöverskottet. Järnvägen var en förutsättning för större brännerier.
.

Lite mekanik var kvar, ett kärl med pump och en våg

Sösdala bränneri är sprunget ur en tid då husbehovsbränningen förbjöds. Så det krävs inte mycket fantasi för att föreställa sig allmogens missnöje med hembränningsförbud, en snokande länsman och tvånget att köpa skattad sprit. Med det är väl heller ingen vild gissning att kvaliteten blev bättre på dropparna och att kontrollbehovet var motiverat. På denna tid höll Sveriges manliga befolkning på att supa ihjäl sig, det förekom t.o.m. avlöning i brännvin.
.

En elementär motviktsvåg, kanske mättes kärlens massa för att omräknas i liter för de dyra dropparna.

Men folkrörelsen, frikyrkorna och den spirande nykterhetsrörelsen fick folkligt och kvinnligt stöd och utan dessa hade Sverige förmodligen haft en alkoholkonsumtion av ryska mått. Dåtidens arbetsgivare var också positivt inställda till reglerad alkoholproduktion, på sina ställen uteblev arbetarna på grund av rus och bakrus och det säger sig själv att nyktra icke bakrusiga arbetare både åstadkommer mer, av bättre kvalitet och skadar sig mindre. Men, som i alla tider när det gäller "starkt" förekom det smussel och fusk, smugglade man inte dricka från Danmark över Öresund, puttrade man hemma olagligt eller var i maskopi med statens övervakare.
.

.

Tappningskranen är för alltid åtdragen och strypt
.

Det nästan syns på den romantiska byggnaden att den är sprungen från samma tid som den sent påkomna svenska industriella revolutionen. Rött tegel och påbyggnader av trä, min gissning är att de korrugerade eternittaken är av senare datum. En sak jag undrar över är varför brännerierna håller sig med fyrkantiga skorstenar och inte runda?
.

Det ena leder till det andra, Paul G. Nordström Hessleholm

Statens kontrollbehov, bildandet av V & S och teknisk utveckling dvs. rationell drift blev så småningom för mycket för ett litet bränneri så runt 1950 var det färdigputtrat i mäskkaren och färdigdroppat i spritkollonnerna och kranen vreds om för gott.

Trälådan på bilden här ovan har troligen varit avsedd för dåtidens läskedryck. Apotekare Paul G. Nordströms Vattenfabrik i Hessleholm tillverkade bland annat gul Sockerdricka. Enligt etiketten hade Vattenfabriken telefonnummer 195! Den som vill förkovra sig om en Apoteksindustrialist kan läsa mer på http://www.swepharm.se/upload/UniCorns%201-08.pdf från Farmacihistoriska sällskapet
.

…och så säger dom att det är tråkigt i Sösdala
.

Och här lite reklam för min bok.
SKÅNES GLÖMDA RUM
-det industriella välståndets ruiner