.

En tom hall, stora glaspartier och gigantiska bågformade limträbalkar, så enkelt kan man beskriva den busshall som påbörjades 1944 och användes fram till för några år sedan. Byggnaden står och inväntar sin nästa uppgift här i livet som garage åt framtida boendes bilar i något som ska bli Helsingborgs reflex av Malmös Turning Torso.
.

33 meter är spannet för denna takkonstruktion
Frågorna är de samma, vem vill bo granne med ett industriområde? Sedan blir det snyggt, hippt får hög status och alla som ena året idiotförklarade byggbolag och arkitekter tappar minnet och berömmer framsyntheten och den fantastiska kombinationen av nytt och retro.
.

Det var stil på arkitekturen förr!

Men i begynnelsen var det HRRJ (Helsingborg-Råå-Ramlösa Järnväg) som härjade i Raus Kommun (Municipalsamhälle), på den tiden åkte folk Decauvillejeärnväg till Ramlösa för att dricka brunn, medan man under den ökande industrialismen och handelsaktiviteterna i hamnen behövde bättre förbindelser mellan staden och hamnen i söder.
.

Funktionalismen i sin prydnad

HSS (Helsingborgs Stads Spårvägar) byggde ut och spåren korsades bokstavligen på väg ut mot Råå. Här byggdes en triangelformad växel för spårbunden trafik och platsen fick sitt namn, -Triangeln. På renaste skånska eller om det kallas dialektal abbreviation så uttalas det i denna landsända oftast som triangelen.
.

Svårt att slita kameran från de ståtliga plåtklädda limträbalkarna

Bussar krävde mindre infrastruktur än spårvagnar och med samhällets ökade motorisering med förbränningsmotorn som pådrivande kraft, så tog bussarna över alltmer av den spårbundna trafiken. Kanske hade spårvagnarna i städerna dött ut ändå, men den verkliga massavrättningen av spårvägstrafiken i Sverige inträffade den 3 september 1967.
.

Bussar väcker inte samma känsla, de är bara något så där tråkigt som stora kollektiva färdmedel, inte särskilt glamorösa, de tycks mest transportera folk till och från jobb, skola och hem igen. Men en fantastiskt fin byggnad i Helsingborg blev över när spårvagnarna försvann och ersattes av dieselmotorer och gummidäck. En stor vagnhall för service och parkering av bussar, stora limträbalkar håller upp det uppskattningsvis femton till tjugo meter höga taket i hallen där bussarna en gång stod parkerade och blev underhållna. Nuförtiden parkeras bussar utomhus.

.

Innan koldioxiden var livsfarlig fick vi nöja oss med kolmonoxid

En vagnpark eller busspark kräver visst utrymme för sitt natthärbärge och sin service vilket placerade dessa anläggningar en bit utanför städerna. Städerna växte, folk skaffade bilar och samtidigt började de första köpcentren växa upp utanför städerna ofta i närheten av av- och påfarterna till städernas ringleder.
.

En blick upp från smörjgropen

Dåtidens stadsutkanter eller som i detta fall kranskommuner inkorporerades i de större städerna och de stora markytorna för häst, spårvagn och bussparkering som tidigare låg i utkanten låg nu för nära stadskärnan för att accepteras av grannar som störs av för mycket busstrafik. Följden blev nya garage och serviceplatser för kollektivtrafiken i det som idag är städernas nya utkanter tills stadsplanen så småningom åter medger nya bostadsområden intill.
.

Tack till Jens på DAGON som fixade in mig på området och tack till Bengt Klevtorp för faktauppgifterna om byggnaderna.