BOROVO SKOFABRIK I BOROVO NASELJE, VUKOVAR
.
……
Kommer man cyklande från Ungern, innan Vukovar, längs Donau i vattnets färdriktning mot Svarta havet, ser man en spännande ruin i Vukovars norra förorter. Bara att stanna och leta hål i staketet
Bara att stanna och leta hål i staketet. Därinne väntar en av både tid och krig övergiven industriruin.
Så jag tar det från historiens begynnelse.
.
.
Före krigen
För snart 100 år sedan, 1931 etablerade den tjeckiska skotillverkaren Bata en fabrik utanför Vukovar i dåvarande kungariket Jugoslavien. Utanför Vukovar? Innebär i detta fall norr om staden, mellan orten Borovo och Vukovar.
Före krigen
norr om staden, mellan orten Borovo och Vukovar. Platsen fick namnet Borovo Naselje och uppstod enkom kring den nya stora gummi- och skofabriken.
.
.
Efter åtta års produktion 1939, blev det som bekant ett krig som satte stora delar av Europa och halva världen i brand, även det jugoslaviska kungariket. Efter sex år, 1945 var kriget slut och Europa var både splittrat och sönderbombat. Stalin skapade en ”järnridå” mellan öst och väst och det tidigare jugoslaviska kungariket
och det tidigare jugoslaviska kungariket hamnade på den östra sidan fast nu som Federativa Folkrepubliken Jugoslavien, senare 1963 byttes namnet till Socialistiska Folkrepubliken Jugoslavien.
.
Det där med ”Socialistiska” i nationsnamnet innebar att allt produktionskapital förstatligades. Batas fabrik fick namn efter orten, Borovo och orten blev synonym med skor.
..Den förstatligade produktionen fortsatte och försåg i första hand Jugoslaviens befolkning med skodon, även om viss export inom östblocket förekom.
Produktion under socialism brukar inte vara
Produktion under socialism brukar inte vara den mest effektiva, det finns uppgifter om 23 000 anställda? Och en årsproduktion av 23 miljoner par skor. Per anställd blir det 1 000 par skor om året, om Jugoslavien, som vi, hade ca 240 arbetsdagar blir det ca 4,2 par skor per anställd och dag. Effektivt eller inte, produktionen fortsatte fram till nästa krig.
.
Borovo fabriken ligger vid Donaus strand, vilket också blev dess förbannelse, lätt att skjuta på från andra sidan, serbiska sidan.
.
Inbördeskriget 1991-1995 (-de sista FN-soldaterna lämnade Kroatien 1998)
Kriget är över och än idag 2026 finns motsättningar mellan länderna, trots stabila gränser och en gradvis ökande acceptans för det rådande läget och de rådande gränserna.
Fabriken ligger vackert belägen invid Donaus strand, vilket också blev dess förbannelse. När Kroatien deklarerat sin självständighet utgjorde Donau gräns mellan Kroatien och Serbien och det var Serbien som utgjorde kärnan i den Jugoslaviska republiken.
som utgjorde kärnan i den Jugoslaviska republiken. Med militära medel bekämpade serberna Kroatiens oberoende vilket i första hand drabbade de platser som låg närmast gränserna. Många kroatiska byar längs med Donau är idag till stora delar övergivna med förfallna ödehus. Folk fördrevs, kanske överlevde, men flyttade aldrig tillbaka. Detsamma gällde de industrier som låg närmast gränsen.
.
Kroatien till vänster, Donau i mitten och Serbien till höger. Mitt i bild, höger om huset med en rödmålad våning, vid Donaus strand ligger den del av borovofabriken som överlevde, där sker produktion av skor idag. Bilden tagen från Vukovars sönderskjutna vattentorn.
.
Längre fram ligger den nya fabriken. Men även denna byggnad fick lämnas osedd. Visst var där sönderslagna rutor, men jag kunde skönja tända lysrör i vissa rum och en nyare bil stod parkerad intill, så…. Det besöket uteblev.
.
Efter kriget
Stora delar av fabriken var förstörd, men det fanns produktionskapacitet kvar. Nu tillhörde man Kroatien, även om delar av befolkningen och arbetsstyrkan definierade sig som serber, trots de folkförflyttningar som skett.
..I Borovo var majoriteten av befolkningen serber, varav många flyttat över till andra sidan Donau och med den arbetsstyrkan borta var även mycket erfarenhet i produktionen borta.
Men tillverkningen kom i gång och i de kvarvarande byggnaderna pågår produktionen och märket Borovo belönar sig
Efter kriget
och märket Borovo belönar sig med ökade marknadsandelar på hemmamarknaden. De övergivna fabriksbyggnaderna kommer nog aldrig att bli skofabrik igen.
..Det som blev kvar efter kriget fick moderniseras och effektiviseras. I nuläget ska skotillverkningen i Borovo ha ca 500 anställda, troligtvis uppnår de samma produktionsvolym som de tidigare 23 000. Socialismen är borta, så antalet anställda är till för produktionen, inte för sysselsättning av så många som möjligt.
.
.
Lördagen 6 juni 2026,
Sveriges nationaldag.
Dagen börjar i Osijek och efter en behaglig cykeltur på ca 40 kilometer befinner jag mig i Vukovars norra utkanter med siktet på Borovo. Lite motvind, -det är det alltid, men behagliga cykeltemperaturer och en sol som visar sig ibland.
..Till och med Google Maps har visat rätt väg så mitt humör är riktigt bra. Det dröjer inte länge förrän jag hittar vad jag ska. Den övergivna fabriken, ett staket bakom täta buskar och efter lite letande ett hål i staketet.
.
.
.
Med mindre krumbuktande än vanligt tar jag mig in. Min vana trogen blir det först en okulär exteriör besiktning av området, dvs jag ser mig omkring innan jag går in. Nere vid Donau syns en större industri in mot Vukovar, eller är det bara en stor siloanläggning för diverse jordbruksprodukter. En övervuxen byggnad helt utan tak blir mitt första besök,
angående takets tillkortakommande
angående takets tillkortakommande är jag inte rätt person att avgöra om dess frånvaro beror på drygt 30 års uteblivet underhåll eller om förfallet fått hjälp av serbiska kanoner. Det mest påtagliga är hur fort naturen återetablerar sig. Golvet är av betong men det taklösa husets insida är nu en grön biotop, delvis isolerad från naturen utanför.
.
Jag är inte rätt person att avgöra hur detta förfall gått till, men visst liknar det kulhål
.
Den här betongbalken har nog fått hjälp av en serbisk granat eller liknande vapen för att falla sönder. Men osvuret är bäst, Moder natur kan bryta ner det mesta.
.
.
.
.
I denna hall hade grönskan spräckt betonggolvet och grävt sig in i varje spricka som var tillgänglig. Moder natur tar tillbaka.
.
Hur mycket fabriken i Borovo blev beskjuten går inte att utläsa ur ruinerna, men det var säkert inte så hälsosamt, rentav förenat med livsfara att arbeta på plats under tiden striderna pågick. Vukovar och Borovo var även under serbisk styre stora delar under kriget. Befolkningen i och runt Vukovar var givetvis ”blandad”, här var inget unikt serbiskt eller kroatiskt, här hade man levt i ett påtvingat blandäktenskap
här hade man levt i ett påtvingat blandäktenskap under åttio år utan att nämnvärt funder över om grannen var det ena eller det andra. Nu skulle det deklareras självständighet, dras gränser och hissas olika flaggor. I mångt och mycket var det i Vukovar som den väpnade konflikten började och där låg Borovo fabriken.
.
Grönskan tar över.
Jag noterar även att det trämaterial som utgjort taket och fallit ner, med regnets hjälp bryts ner och bildar ny ”biomassa” för det gröna att växa på. Av förklarliga skäl är det grönast på de platser regnvattnet får fritt
platser regnvattnet får fritt tillträde till den nya biotopen. Andra takkonstruktioner är av betong, så de tar längre tid att bryta ner, men bit för bit tuggar naturen ner allt.
.
.
Några direkta spår av kriget kan jag inte med säkerhet se, på en vägg syns många oregelbundna små hål i betongputsen, vilket kan orsakas av såväl rostiga armeringsjärn som sticker ut, eller är det kulhål? På en pelare intill hänger ett stort stycke betong nerför en betongbalk, det
stycke betong nerför en betongbalk, det ser mer ut som något som orsakats av en granat, i så fall är det mest påtagliga som går att utläsa från kriget för 35 år sedan. Men det var här det till dags dato, juli 2026, näst sista kriget i Europa utspelade sig.
.
.
.
.
Oj då, undrar vad det kan betyda?
.
Dags att vara turist i Vukovar, äta en glass och trampa vidare. Vidare österut, så långt österut att stadsnamnen slutar på -grad. Kvällen tillbringades i Sarengrad, liksom Söndagsmorgonen därpå.
.
.
.
