Just den här trappan ledde till en låst dörr i en lång tunnel, men det är väl så här en bunkeringång ska se ut?

Om inte så var det ju bra att hålla koll på vad deras grannar (Sovjetunionen) höll på med, deras ubåtar var ju kända för att ha dåliga kompasser och förirrade sig lätt in i det blinda Sveriges skärgårdar, även om det dröjde ända till 1981 innan de exponerade sin dåliga navigationsförmåga.

Men vi hittade in, i en tunnel som ledde till en trappa som i sin tur… sedan var vi inne
I mitten på 50-talet har de danska ingenjörerna grävt ett hål fyra våningar djupt, i botten lite sump och dräneringspumpar och på det lägger man tre våningsplan på dryga tusen kvadratmeter var och ovanpå det gjuter man ett nästan två meter tjockt välformerat betongskal och med det har man en sköldpaddsbunker på 3000 kvadratmeter.

Trots tre tusen kvadratmeter skulle man sova på fällbara väggfasta trevåningssängar.

Men det tog några år att få bunkern färdig och under tiden hade kylslagenheten i kalla kriget varierat beroende på humör hos amerikanska presidenter och sinnesstämning hos Generalsekreterare Brezjnev, men det var ingen risk för någon militär variant av global uppvärmning. Så den stora bunkern i Vedbæk kom väl till pass.

En av de stora kartorna man plottade rörelser på, man får en viss uppfattning om storleken om man tittar på stickkontakterna längst ner

Det danska försvaret moderniserades successivt liksom här i Sverige, små enheter läggs ner och de större uppdateras. Vedbæck var en större enhet, som moderniserades och 1971 var den NATOS ledningscentral för norra Europa och tog bland annat över uppgifter som tidigare legat på försvaret vid USAs östkust. Efter sista uppdateringen av Vedbæcksbunkern 1985 gick den under namnet, NATO Air borne Early Warning Ground Environment Integration Segment (NAEGIS). Vedbæcksbunkerns ställning som NATOs stridsledningscentral varade fram till 1994, fyra år efter östblockets implodering, sedan flyttades verksamheten till Karup mitt på Jylland

Denna makulatur er godkent till NATO SECRET och sedan brändes strimlorna i en ugn ute på gräsmattan.

Därefter levde bunkern och det vackra ovanliggande kontoret vidare som administration åt danska försvaret och NATO, men 2006 hade de tre tusen underjordiska kvadratmeterna spelat ut sin roll och därefter återstod endast att stänga ner härligheten.

Lyckligtvis finns det mer än en nödutgång, d.v.s. vår ingång på ett sådant jättekomplex så sju år senare kunde vi efter UE konstens ädla regler göra ett eget besök. Längst ner i sumpen under de tre våningarna arbetar en eller flera pumpar med att hålla anläggningen torr från grundvatten, en fungerande hiss till ovanjorden finns också, men dörren ut är av förklarliga anledningar låst.

EXIT A3 då är man tre våningar under jord och det trapphus som gäller tre våningar upp innan man ser dagsljus.

Det finns en stor skillnad i attityd till nedlagda försvarsanläggningar i Danmark jämfört med Sverige. Danskarna var ockuperade under andra världskriget och ”tog ställning” efter krigsslutet. Sverige klarade sig undan, vilket ska vara en stats skyldighet, -att klara sig undan krig om det är möjligt. I Sverige värdesätter vi inte det moderna krigets byggnader, vi visar stolt upp forntida och medeltida borgar och krigsvärn. Men det som var vår föräldragenerations historia, de som slapp vara ockuperade under fem år och inte såg ljus och liv från Köpenhamn och Själlands östkust, den historieskrivningen tycks näst intill föraktad och de som ägnar sig år den får lätt nördstämpel på sig.