Kol och lera har brutits i ett bälte som följer norra diagonalen längs gamla länsgränsen mellan Malmöhus Län och Kristianstads Län. Men långt innan dessa län upphörde och blev Region Skåne upphörde näringarna kol och lera. Allt har börjat småskaligt med hacka och spade i mindre dagbrott, bolagisering har fått mindre enheter att köpas upp bli större och effektivare. Det hela slutar med att grosshandlare, industrialister och andra penningstarka personer bygger upp bolag som Billesholms-Bjuvs AB och Höganäsbolaget AB. Idag återstår Höganäs Bjufs AB och ingen ägnar sig längre åt att ta upp vare sig kol eller lera från marken.

Mer om gruvnäringen runt Bjuv och Billesholm

Gruvor som inte används fylls snabbt igen med grundvatten, Schakt Malmros är inget undantag så endast det som återstår ovan jord kan betraktas.

Stenkolsbrytningen i Skåne började vid mitten på 1700-talet: Det var aldrig några rika kolfyndigheter eller bättre kvalitet på kolet, men då inget annat fans att tillgå efterfrågades skräpkolet och ett lokalt välstånd skapades längst med det skånska kol- och lerbältet. I marken varvades kol och lera i olika lager och då detta gjorde det möjligt att utan större besvär ta upp vad som fans i marken för att bearbeta leran för att bränna tegel och klinker med hjälp av kolet utan dyra transporter, råvara och energi fanns på samma ställe. Välståndet tog fart.

Inne i huset ovan gruvuppgången har det mesta rasat, träkonstruktionerna murknar och betongen vittrar.

De första 125 åren var kolbrytningen småskalig och skedde mestadels i dagbrott sedan ökade kapitalintensiteten och brytningen sänktes under jord. Leran såldes till Höganäsbolaget eftersom leran kring Ekeby-Billesholm-Bjuv lämpade sig bättre för tegel och klinkerframställning än den man tog upp i Höganäs.

Det som syns under de nedfallna björkrötterna är gruvuppgången där tippvagnarna kom upp. Vattenfyllt redan en halvmeter ner, annars är det ett 60 meter djupt schakt undertill. Se även näst sista bilden näst längst ner, som visar uppgången från utsidan.

Dåtidens ekonomi skiljde sig inte från nutidens, konjunkturer, efterfråga, köpkraft och investeringskapital var beroende av omvärlden så efter första världskriget var det lågvärdiga kolet inte lönsamt längre. Gruvdriften för kol låg nere tills konjunkturen kom igång och export, efterfråga och pris steg på kol, så under 1930-talen början sattes spaden i jorden igen för att lika snabbt upphöra när den tyska exporten kom igång strax innan mitten på 1930-talet.

Driften i Schakt Malmros var igång mellan 1943-1954

När det sen smällde till i omgivningarna och andra världskriget var ett faktum började det som kallas Klondyketiden 1939 - 1945 för den skånska gruvbrytningen. Den enes död den andres bröd, så medan folk i våra granländer var upptagna med att ha ihjäl varandra var de inte längre i stånd att exportera sitt kol till oss. Så för att hålla värmen och industrierna igång grävde man och sänkte nya gruvor i trakterna, både Höganäsbolaget och privatpersoner.

Det ska ha funnits ca 140 privata gruvschakt som sysselsatte 700 personer, djupen varierade mellan tre och femtio meter. Jag har själv talat med boende i Gunnarstorp som haft gruvshackt på tomten som varit förbundna med Nyvångs gruva söder om Åstorp.

Det var bättre förr, i alla fall gruvbrytningen i Risekatslösa

När väl våra granländers generaler blev arbetslösa och åter gav sina länders befolkning möjlighet att exportera kol av bättre kvalitet upphörde Klondyketiden runt Bjuvs och Åstorps kommuner och förbyttes till armod. Den enes uteblivna död, den andres uteblivna bröd. Många familjeförsörjare blev arbetslösa och då som nu träder de statliga subventionerna in för att "rädda arbetstillfällen".

Denna krok hänger i manskapshissen, som står kvar som ett monument över den tid som var

Med subventionerade pengar i politisk akt och mening att skapa arbetstillfällen sänktes Schakt Malmros 1943, verksamheten fortgick till 1954. I motsats till de små privata gruvschakten sänktes Schakt Malmros med moderna metoder, så hackan och spaden ersattes med tryckluftsdrivna borrhammare och vagnarna drevs inte längre av muskler utan av ett vajersystem som drog upp vagnarna de 60 meterna till marknivå.

Naturen tar tiden till hjälp och bryter ner allt, är taket borta är golvet under murket, säkert som ett mail i inboxen

Schakt Malmros var avsett för kolbrytning men även leran togs tillvara, det var ju Höganäsbolaget som fick lönsamhet tack var subventionerna, så leran kom väl till pass. Den som tittar på slagghögen och betänker att man tagit ut kol- och lera ur denna och högen bara är en restprodukt inser vilka gigantiska volymer gruvgångarna upptar. Schakt Malmros har förbindelse med Schakt 6? trots att det skiljer 60 år mellan brytningen, detta påvisas av ett vinddrag i 6ans schakt vid lågt vatten och det kan bara komma från Schakt Malmros i Risekatslösa.

Direkt från schaktet gick det uppför till vad som idag är en slagghög och vänder man på blicken ser man...

Gruvorna var förbundna med varandra, planerat eller av misstag, men gruvarbetarna kunde transportera sig med cykel under jord från Billesholm - Bjuv - Gunnarstorp till Nyvång. Resterna syns om man vet vart man ska leta, slagghögar i olika storlekar men också många vallar i landskapet, numera övervuxna av träd. Använd fantasin och betänk att alla vallar och slagghögar som återstår samt det som tagits bort och använts som utfyllnad motsvarar ett tunnelsystem som sträcker sig från Höganäs, Åstorp, Nyvång, Bjuv Billesholm och Ekeby även om inte hela sträckan är förbunden mellan gruvschakten.

...Slagghögen som motsvarar den volym som togs upp ur gruvgångarna, förutom det kol och den lera som användes.

Mer om gruvnäringen runt Bjuv och Billesholm