PÅ CYKEL FRÅN SWINOUJCIE LÄNGST MED ODER TILL WIEN 2019
Alla länkar på denna sidan finns under respektive kategori på huvudsidan, under Utländskt och Zutritt verboten. På denna sida berättar jag bara hur det gick till när jag hittade övergivenheterna (ESN, Egensnickrat nyord). Därtill lite intressanta underligheter jag sett på vägen.
24 juni
Den stora färjan från TT-Line eller var det Polferries lägger till kl. 16 30 i Svinutche, eller Swinoujscie som det ska stavas, hur det uttalas? Oj. Denna eftermiddag trampade jag tills jag befann mig Goleniow. -Då har jag varit där också.
Dagen efter 25 juni cyklade jag vidare och tog mig först till
Där såg jag detta torn som jag tyvärr inte kunde utforska, det låg i ett inhägnat industriområde med vaktkur, vakt och en bom. Att fråga var inte lönt.
.
.
Och här ett lekfullt östeuropeiskt, vad det nu är för något, samtliga ingångar var igenmurade, så det blev inget besök i denna byggnad heller
.
Sedan cyklade jag vidare till Schwedt och så var en dag till i livet tillända. Schwedtigt var det, temperaturen närmade sig 40°c
Dagens digitala instrument, kallas "telefon," talar om för mig att det nu är den 26 juni och morgonens nyheter talar om att det ska bli över 40°C, så jag fryser inte när jag cyklar vidare.
.
40°C var det sagt, det var i skuggan och skugga var det inte, inte där jag cyklade i alla fall. Det som är cykelbana är skyddsvallar längst med floden Oder, här den västra, dvs. Tyska delen.
Lite paus, vid en sluss, och sedan vidare. När jag kom till Eberswalde på den tyska sidan ser jag något spännande på andra sidan.
.
Vid nästa bro tar jag mig över till Polska sidan där tornet till höger uppenbarar sig. Vill du veta mer så är länken till Filterfabriken Osinow Dolny bra att klicka på
.
Efter besöket på polska sidan i Osinow Dolny, fortsätter jag på tyska sidan söderut. Cykelbanorna i Tyskland är avsevärt bättre än underlagen på den polska sidan.
På väg söderut ser jag en bro till, det är gott om övergivna broar över Oder. Den här kunde jag inte motstå.
.
.
Betreten der Bahnanlage verboten!
.
Efter som jag inte är helt hopplös kunde jag hoppa över det obefintliga staketet.
.
.
Grönskan på andra sidan är polsk, men det är ett staket och en grind där också.
.
Då jag kom till Küstrin tog jag en anan bro över till Kostryn Nad Odra och så var jag i Polen igen för tredje gången denna dag
.
.
På tyska sidan, Küstrin låg en övergiven kasern, mer om den kan du läsa om du går vidare till Stülpnagelkasserne Küstrin.
.
Det har blivit den 27 juni och efter en förmiddag i Kostryn nad Odra och Küstrin rullar jag med egna benmuskler vidare mot Frankfurt an Der Oder, men precis innan staden låg en restaurang vid Oders strand och eftersom jag var hungrig, det är man när man cyklar 100 km om dagen, så blev det en god tidig lunch, utan öl.
.
.
.
.
I Frankfurt an der Oder står Karl Marx byst fortfarande och betraktar omgivningen. Vad som varit på den högre pelaren är borta
.
.
Även en Sovjetiskt minnesplats, naturligtvis. DDR låg under Sovjets "beskydd" och det var Röda Armen som gjorde grovjobbet mot Hitler.
.
.
Wernerkraftwer Fugelsang Eisenhüttenstadt
Dagen avslutades i Eisenhüttenstadt, som fram till 1954 hette Stalinstadt och där fick jag syn på en av resans högre höjdpunkter. Ca 100 meter upp i luften, så de syntes på en halvmils avstånd. Även om värmekraftverket inte var igång så var det varmt. 43°C i skuggan, så får du föreställa dig hur det var i solen.
Kraftverket besöktes men det fick bli dagen efter den 28 juni
.
.
.
.
Wernerkraftwer Fugelsang Eisenhüttenstadt
Större delen av förmiddagen den 28e tillbringades i stadsdelen Fügelsang där Wernerkraftwerk låg.
Eftermiddagen tillbringades med att besöka Zweirad stop, en cykelhandlare som fixade en punktering. Man tror man har tänkt på allt. Men fälgbandet hade spruckit och gnagt hål på slangen och fälgband hade jag inte med mig. Ny slang, en extra samt jobbet och det kostade 17€. Det matchar inte Tommy på Cykeldoktorn där hemma.
.
.
20 minuter 17€, den slangen cyklar jag på fortfarande ca 2000 km senare (januari 2020).
.
.
Hela kvarter av DDR-plattebau husen rivs, avfolkning, folk flyttar västerut.
Cyklar vidare på eftermiddagen, den dagen slutar i Cottbus.
.
.
.
.
.
Man ska inte ta kol på miljön. Sjöarna är tidigare kolsänkor som fyllts med grundvatten och regnvatten. Jag badade i en av dem ca 26°. Det var fortfarande över 40°C i luften.
.
Tveka inte, ta steget!
.
29 juni Transportdag. Slutar i Radeburg
.
Det har blivit 30 juni och efter Radeburg cyklar jag genom Dresden, WW2s mest sönderbombade stad. Dom reparerar den fortfarande, fast det mesta reparationsarbetet är efter DDRs vanskötsel. Praktfull tegelstensarkitektur var ett av inslagen.
Sedan blev det roligt på riktigt. Hittade omvägen till gamla maltfabriken, den förstördes inte av WW2 bomber utan av bristande underhåll fram till 1990 och sedan konkurrens från bättre marknadsaktörer.
.
.
.
.
Efter Dresden kändes det tungt att cykla, men utöver temperaturer kring 40°C kändes det tyngre än vanligt. Landskapet blev vackrare och vackrare. Kom på att jag hade en höjdmätare i "telefonen". Då uppenbarades varför.
Det har blivit 1 Juli och jag vaknar i Altenberg på 720 meters höjd. Utanför hör jag ljud som jag inte känner igen?
Utanför ser jag strama djur, det är tama djur, jag tror det är lamadjur.
Jo man får buga och får tacka, man får lyssna till Alpacka, där på ängen hörs dom snacka
med varan!
.
Höjden tär på temperaturen, det är nog inte mer än 35°C nu. Till Tjeckiska gränsen är det ca 5 km och det stiger hela tiden. Gränsstationen ligger på 850 meters höjd, sedan slog jag nytt personbästa i att rulla nerför på cykel. 14 kg cykel, 85 kilo gubbe och ca 25 kilo packning ≈ 125 kg. Greppyta mot marken, något mindre än två tumnaglar. Jag var fullt upptagen med att titta på vägen när jag rullade ner, mätaren visade på en topphastighet på 67 km/h, dumdristigt men roligt.
En busshållplats med rötter från östtiden. Vissa saker var bättre förr, i alla fall som turist och med nostalgilängtande glasögon på sig. För visst ser den roligare ur än länstrafiken zinkbelagda stålnät. Dessutom reklamfri, informationsfri och med en naiv "skolbarnsmåling" i glada färger.
Mellan Usti nad Labem (Labem=Elbe!) och Prag får jag uppleva resans enda regn, det varade mindre än fem minuter.
.
Tar en kaffe i Teplice. På vägen ut ser jag detta "hus i berget", men rullar vidare för att ta mig till
.
2 Juli en dag i Prag, det var inte här jag bodde
.
Turist, javisst
.
.
.
3 Juli och jag lämnar sagostaden Prag bakom mig. Detta blev längsta distansen på en dag, 150 km. I den för mig tidigare okända staden Čáslav, i den likaledes okända stadsdelen Nazaret hittade jag en margarinfabrik. Anledningen till att jag fick se den var att jag var svensk!
.
.
Den som inte frågar får inget svar. Så jag fick en visning av en margarin och matoljefabrik, tack vare ett svenskt företag.
.
.
.
Den margarinfabriken var sevärd, en klassisk industri som var under omkonstruktion.
.
Jag lever efter mottot att om man vet var man ska sova på kvällen så är resan inget äventyr. Denna dag riskerade att bli lite mer äventyrlig än jag hoppats på. Men till sist ute i obygden i Skutek, fanns det ett ledigt rum.
4 Juli Nu fick jag inte se så mycket av Skutek. Dagen efter cyklade jag en kort sträcka och befann mig sedan i Moravia, Mähren hette det på svenska förr. Jag var på väg mot resans absoluta höjdpunkt. En industriruin med en historia bakom sig som är så osannolik att när den blev film fick den sju Oscars. I Brněnec var jag och besökte ruinerna av Schindlers ark.
.
Avfärd från Skutek
.
Moravia
.
Här i skogarna bor Baba Jaga
.
Restaurant Heger, hit kom jag och välkomnades med
.
.
932 kilometer
.
Så var jag här
.
En kall tjeckisk öl. Märket hette Ottakar, käns bekant sedan barndomens seriemagasin. Just det här glaset var "original" från när huset byggdes.
Březová nad Svitavou,
.
5 Juli
Efter gårdagens besök och lite festlighet på kvällen bar det vidare till Mikulov, över Brno. Under tiden han jag passera 1 000 000 meter på mätaren. Dvs 1 000 km eller bara 100 mil. En skitsak i bil, men lite mer ansträngande då man ska trampa själv.
.
I Brno är bussarna mycket korta
.
Då man kommer till Wien A så gäller det att veta vart man ska om man vill vidare. Härifrån har du sex länder att välja på. Och man får inte cykla på motorväg
.
.
.
.
.
Att cykla till Wien från Mikulov var besvärligt. För det första var det skånsk motvind, fast sådär 35°C. Nya motorvägar byggs överallt och äldre vägar var avspärrade, så det blev inte raka vägen. Wien ligger högre än Mikulov så det blev uppförsbacke. Men jag kom fram.
< I Wien står det sex stycken Flachturm av den här modellen, alla lika omsorgsfullt förseglade. De är inte öppna ens som turistattraktioner, inte än i alla fall.
.
Ett måste i Wien, Hundertwasserhaus, lite originalitet i tillvaron. Hundertwasser
Och sedan blev det Flixbuss till Køpenhamn, jag och cykel, 847 kr!
Det blev 1228 km, det hade inte varit möjligt om jag inte fyra år tidigare på Region Skånes, skattebetalarnas, bekostnad fått en ny mekanisk hjärtklaff. Väl förvaltad investering, enligt min subjektiva uppfattning.
Tack vare vårt moderna samhälle och den forskning som bedrivs orkar jag med sådana här små semesteräventyr. Här en länk till Hjärt- lungfonden.
.
.
.
