Stacks Image 1218

NOBELS DYNAMITFABRIK I KRÜMMEL GEESTACHT
.

Stacks Image 219579

På väg från Hamburg till Lauenburg och Geestacht på Bundesstrasse 5.
.

Stacks Image 219735

I Geestacht finns både Nobelskola och Nobelplats, samt en byst över nämnda herre.
.

Alfred Nobel var förutom sitt berömda pris, -Sveriges genom tiderna förnämsta varumärke, grundare av Dynamitfabriken i Krümmel och uppfinnare av dynamiten 1866 i Geestacht.
Nitroglycerinet var redan uppfunnit, ett prima sprängämne förutom att det var instabilt, mycket instabilt och hade den egenheten att det lite efter humör, om nu nitroglycerin har humör, detonerade. Om man föreställer sig att nitroglycerin har humör, kan det tveklöst betraktas som ett ”dj-la humör”. Det var högst riskfyllt att transportera, vare sig det var för militära eller civila ändamål. Alfred Nobel tog sig an det explosiva problemet och försökte få det mer kontrollerbart, stabilt och ofarligt.
.

Målet var att skapa ett stabilt och pålitligt sprängämne. Vid 17 års ålder gjorde Alfred en längre studieresa i Europa och Amerika och fördjupade sina kunskaper i kemi och teknik ännu mer.

Experimenterandet tog sin form i Stockholm, inte utan risk för familjen Nobel och omgivningen. I September 1864 smällde det till, oavsiktligt, fyra personer dog i explosionen, bland dem Alfreds bror Emil. Explosionen ska ha hörts i hela Stockholm. Alfred lät sig inte stoppas. En kort tid senare bildade han bolaget Nitroglycerinaktiebolaget, i folkmun kallat Nitro, numera Nitro Nobel.

.

Stacks Image 219737

Det var inte mycket kvar, växtligheten på taket var och är avsiktlig. Då under WW2 tjänade den som kamouflage, nuförtiden stävar mänskligheten efter att maximera grönytorna.
.

Bolagets första och kanske största problem var att finna lämplig fabrikstomt, den stora explosionen var i färskt minne och ingen ville ha nitroglycerintillverkning på hörbart avstånd. Tillverkningen förlades på en pråm ute i Mälaren, men ryktet spreds om vad som försiggick så pråmen fick ständigt flytta på sig. Året efter den stora explosionen införskaffade Nobel en industritomt söder om Hamburg i Krümmel invid Elbe.
.

Hamburg i Krümmel invid Elbe. Tro nu inte att allt var frid och fröjd bara för att den nya fabriken låg bortom hörhåll för stockholmarnas öron. Då Alfred 1866 var i New York för att saluföra sitt sprängämne fick han telegram om att fabriken i Krümmel sprängts, -självförvållat kan det tilläggas. Den stabila dynamiten hade ännu inte uppfunnits.
.

Stacks Image 219739

I mer än 75 år har de stått här, resterna av Nobels fabrik som föll offer för den uppfinning som togs fram här.
.

Stacks Image 219942

Numera är det färgglad grafitti som tagit över de kvarvarande ytorna.

Stacks Image 219862

.

Återigen tog han sin tillflykt till vatten. En större pråm införskaffades och ankrades upp ute i Elbe utanför Krümmel. Tittar man på kartorna ska pråmen ha legat där Hamburg, Schleswig Holstein och Niedersachsen möts.
Efter många mindre lyckade försök med att stabilisera och kontrollera dynamitens detonering provade han med den sand, kiselgur som sanddynerna runt Krümmel bestod av. Det lyckades och 1866- och 67 patenterades dynamiten i de flesta ekonomiskt betydande länder. Dynamiten uppfanns av en svensk i Tyskland!
.

Alfred Nobel hade god tillgång på råmaterialet Kiselgur, marken från södra Hamburg bort till Lauenburg, Tysklands kanske mest översvämmade stad, är en enda stor sandhed som består av diluviansk kiselgur. Nobels uppfinning var att pressa nitroglycerinet genom kiselguren och resultatet blev ett stabilt sprängämne som detonerade när det skulle och inte när det ”ville”. Om du undrar vad diluviansk betyder så har jag inget svar på det, även om ord som syndaflod och grus dyker upp på nätets definitionssidor.
.

Stacks Image 219879

Betongen skalades förmodligen av vid bombningarna april 1945.
.

Stacks Image 219946

Armeringsjärnen verkar mer beständiga.
.

1891 flyttade den då nästan 60-årige Alfred till San Remo, han hade besvär med hjärtat men arbetade in i det sista. Sedan kom det oundvikliga, det blev 1896 och Alfred Nobel avled av ett slaganfall 10 december i San Remo.
Det var dags att ta del av Alfred Nobels testamente, släktingarna tilldelades en halv procent av Alfreds tillgångar, om än en liten andel så blev det säkert en rejäl summa som tålde att delas upp några gånger till. Anledningen var Alfreds syn på ärvda pengar, Alfred ansåg att ”stora rikedomar som ärvs underblåser lättjan och bidrar till människosläktets försoffning”.
.

Ord och inga visor om uttrycket tillåts. Vad de övriga 99,5 procenten testamenterades till är världsbekant idag och är tveklöst landet Sveriges mest prestigefyllda varumärke.
Fjorton år efter Alfred Nobels död hade fabriken i Krümmel byggts till i omgångar och var 1896 Europas största tillverkare av sprängämnen med nästan 3
 000 arbetare. Efter WW1 och Versaillesfreden skulle Tyskland nedrustas, vilket även drabbade sprängämnesfabriken. Stora delar av fabriken monterades ner, revs, medan mindre, modernare anläggningar byggdes upp.
.

Stacks Image 219881

Ljusinsläppet i denna ruin var mer frikostigt, färre träd och takfönster.
.


Sedan kom upprustningen inför WW2 och här som på många andra platser i Tyskland användes mängder med tvångsarbetare för produktionen. Dess roll i WW2 har jag inte hittat någon information om, men det är ingen vild gissning att den produktionskapacitet och kunskap som fanns inom fabriken kunde nyttjas till det nazityska krigsmaskineriet.

.

Stacks Image 219901
Stacks Image 219896

Taket tycks vara det mest beständiga på dessa byggnader.
.
Som så mycket annat i Tyskland under WW2 tog det mesta ett destruktivt slut. Här i Geestacht och Krümmel såg allierade bombplan till att med samma medel som tillverkades här, förvandla fabriken till de ruiner den är idag. Resterna har haft 75 år på sig att förena sig med växtligheten och naturkrafterna, därför är det verkligen inte mycket kvar. Av originalbyggnaderna finns bara ett vattentorn kvar, påtagligt avspärrat.

Stacks Image 219912

Någon gillar inte Bundes Republik Deutschland, BRD
.

Stacks Image 219907

.

Får väl sluta med lite lustigheter från bandet Thorsson

När som Alfred Nobel, laga revbensspjäll
Lade han in mera ved i sin spis
För Alexander Bell, hade samma kväll
kommit hem till Nobel med en gris.
Bell sa mera salt och det är för kallt
Jag är trött på ditt gnäll sade Alfred Nobel
Du ska aldrig någonsin få mitt pris

.