Stacks Image 1218

GAMLA TEGELFABRIKEN BIERSTADT, WIESBADEN.

Stacks Image 220247

.

Nordöst om Wiesbaden, i en ort som för ölälskare bär det lovande namnet Bierstadt, hittar man en förfallen tegelbyggnad. Namnet till trots bjuds här inte på någon Bier, men bakom vildvuxen plantering som förvandlats till skog, ligger den enda kvarvarande tegelfabriken i området mellan Wiesbaden och Frankfurt. Historiskt ska det ha legat mer än 30 tegel- och klinkerfabriker i landskapet norr om floderna Main och Rhen. Det är givetvis naturens givmildhet som placerat dessa fabriker just här, lera i jorden som låg överst av jordlagren.
.

Spaden i marken och leran var tillgänglig. Likheterna med kol och lerframställningen i nordvästra Skåne är många, fast det är lite mer tätbefolkat här. Värt att beakta är att den skånska tegel, klinker och kakeltillverkningen tog fart först när ingenjörer hämtades från Berlin. Tegelfabriken i Bierstadt var den sista som slog igen och har stått tom sedan Tyskland genomgick samma plågsamma strukturomvandling och industrikris som vi i Sverige gjorde under 1970- och 80 talen.
.

Stacks Image 220251
Stacks Image 220249

.

Stacks Image 220253

.

Men tegeltillverkningen här, kanske i Sverige också, ska ha fått sin första strukturkris vid första världskrigets utbrott, en tid som förutom krig även var då som betongen tog över som huvudmaterial vid byggen, stora som små. Småskaligheten var en annan, i Sverige har vi varit förtjusta i stora anläggningar,
.

som ofta dominerat orter och regioner, medan grunden i tysk industri, då som nu, oftast består av betydligt fler och mindre anläggningar, därmed inte sagt att det saknas stora företag i Tyskland. Den tyska byggmaterialindustrin har haft ett uppsving efter båda världskrigen, då mycket skulle byggas upp igen efter det som förstörts.
.

Stacks Image 220255

Stora vackra industrifönster som en gång bjöd på rikligt ljusinsläpp. Numera hindras ljusinsläppet av otuktad växtlighet.
.

Därför kan man tänka sig att tysk tegelindustri haft goda år från 1946 fram till 1970-talets slut. För varje nedlagd konkurrent har de kvarstående fabrikerna agerat med en konkurrent mindre, men på en marknad där det finns en anledning till att de mindre fabrikerna hela tiden slås ut. Sist i tävlingen om att tvingas slå igen, var denna fabrik i Bierstadt, men det var gissningsvis minst fyrtio år sedan.
.

Stacks Image 220003
Stacks Image 219998

.

Stacks Image 220275

.

Middagstid 29 augusti 2021
 
Kvar står en fallfärdig fabrik, en ringugn i bättre skick och rester som kräver en detektiv för att spåra vad som utspelat sig här. Eftersom jag inte är detektiv får jag naivt läsa den historia byggnaderna berättar och ta till lite allmänhistoriska kunskaper om tegelindustri.
.

Stacks Image 219994

Att ringugnen är i gott skick beror på att den är ett massivt bygge med metertjocka väggar gjord för att fyllas med obränt torkat tegel, muras igen och eldas upp till hög temperatur för att dagar eller veckor senare tömmas på sitt nyproducerade innehåll. En gång i tiden har den också haft en ovanvåning med tegeltork, där det obrända teglet torkades av spillvärmen från ugnen. Kvar av torken finns ett stadigt betonggolv och till hälften täckande tak.
..

Stacks Image 219989

.

Stacks Image 220291

Resten av fabriken är i ett bedrövligt skick, grönskan utanför invaderar sakta men tålmodigt fabriksområde och letar sig in genom krossade fönster. I en av hallarna ligger några kraftiga H-balkar på stora stenfundament. Jag ser framför mig hur här en gång legat en kraftig träskiva ovanpå, där tegelmästare Ziegler och hans arbetare Herr Richter och Herr Schmid dagarna i ända fyllde träformar med lera, lät den torka och slå loss den från formarna, för att sedan upprepa proceduren.
.

.

Stacks Image 220267

.
Vid veckan slut släpades tonvis med tegelsten, -det är inte så mycket i volym, upp till torken, innan den efter ytterligare några veckors torkprocess bars in i ring-ugnen för att brännas till hårda tegelstenar. Så där höll det på tills man på grund av ålder på arbetarna, ineffektiva processer, höjda energipriser och samhällets ekonomisk-rationella ovilja att betala extra för handslaget tegel en dag stängde och låste för gott. Det är andra tider nu. Nya hus är högre, har en stomme av stål, kläs med fasadplåt och glas.
 
.
.

Stacks Image 220014

.

Stacks Image 220261

Den viljelöse arbetaren, riktigt bra grafitti på väggen till ringugnen.
.

Stacks Image 219178

På andra sidan ringugnen hade någon avbildat ett kvinnoansikte i jätteformat.
.

Stacks Image 220022

.

Stacks Image 219447

.
Fabriken fick ny ägare 2016 och staden Wiesbaden har gett ut byggrätt för fabriken, vad nu det innebär? Om jag ska tolka det så innebär det att fabriken får rivas och att något nytt får byggas här. Att fabriken får rivas är fullt begripligt, men vem vill bygga något här, invid landsväg 455 och bortom ära och redlighet.
 
Jag cyklar vidare norrut och har mindre än 1000 km kvar, -snart hemma! I morgon kommer jag till en betydligt större fabrik, där man tillverkade kakel och klinker.

.

Ska man kosta på de nybyggda husen något traditionellt, ramar man in trapphusens ingång med lite tegel och bygger ett soprum på innergården av tegel, förlåt miljörum heter det av någon oförklarlig anledning. Herr Ziegel och hans arbetskamrater finns bara kvar i ett lätt klibbigt fotoalbum som barnbarnen ännu inte hunnit slänga och byggnaderna där dagens välstånd arbetades fram är snart ruiner och det saknas både vilja och ekonomi för att bevara dem.
.

Stacks Image 220024