Stacks Image 1218

GLÜHPHOSPHATWERK RÜDERSDORF BEI BERLIN
.
Willkommen, bienvenue, welcome
Fremde, etranger, stranger
Gluklich zu sehen, je suis enchante, Happy to see you,
bleibe, reste, stay
Willkomen, bienvenue, welcome,
Im Rüdersdorf, au Rüdersdorf, to Rüdersdorf

—>

Mitt namn är Mask, jag är grindvakt här. Jag och mina genetiskt anpassade grannar, ska vara dina guider här på ehemalige Volkseigener Betrieb Glüphosphatwerk i Rüdersdorf.

Ett litet varningens ord innan ni går in, hela området är som ett labyrintspel med hål överallt stora som små. Se inte upp se ner, vartenda steg du tar, trillar du ner blir det det sista du gör och du blir inget vackert lik.

.

Stacks Image 218853
Stacks Image 218847
..
Stacks Image 218887

Solen har gått upp, vi också, den stora hallen ligger fortfarande i skugga. Bakom den ett område som vi har höga förväntningar på, dom infriades med råge. Detta är tveklöst en av de mest storslagna och intressanta övergivna industrier jag besökt.

Stacks Image 218879

Tidig morgon i Rüdersdorf. Dit upp vill vi, dit upp ska vi, det var inga problem, på andra sidan stod ett trapphus och väntade. Den lilla gången med trappa där uppe går till taket på byggnaden bakom. Vilken härlig dag vi har framför oss.
..

Stacks Image 1241

Grått var den dominerande färgen, men detta är byggnader från DDR tiden, de är stora, många och spännande.


Det här är en anläggning som får det mesta av övergiven industri jag besökt att blekna. Dess enda motsvarighet jag upplevt i Sverige skulle vara Limhamns cementtillverkning, den historien har jag delat upp på nio olika sidor.
Nu befinner vi oss öster om Berlin, utanför A10 Berliner Ring.

Fosfatverket i Rüdersdorf blev bara en heldagsupplevelse, det fanns inte tid för mer. Det är också en riktigt berättande historisk plats, inte för det fällts några avgörande slag här eller för att någon diktator hållit tal här. Men det här industriområdet har varit med om ”allt” i det moderna Europas historia. Att det sedan råkar vara gigantiska och spännande byggnader inne på området gör inte besöket sämre.

.

Stacks Image 35927

Det blev mycket trappor denna dag, min följeslagare bar på en stegräknare och enligt den hade vi tagit oss upp 77 våningar, ner också och gått drygt 10 km. Men så han vi också med att se nästan allt.
.

Stacks Image 218908

Den här trappan tog oss från de bakre silona till taket på stora hallen

FÖRE FÖRSTA VÄRLDSKRIGET

Anläggningen byggdes som cementfabrik i slutet av 1800-talet, granne med ett ännu i bruk, om uttrycket tillåts, fungerande kalkbrott, så placeringen var given. Världen däromkring var stabil, ingen revolution var på tal i Ryssland, Otto von B.s. enande av förbundsrepublikerna var knappt trettio år, den industriella revolutionen tuffade på och levnadsstandarden började ta fart. Vid den här tiden var ”lille Adolf” en tioårig grabb som förmodligen pallade äpplen hos grannarna i Österrike och likt andra småpågar var till besvär och glädje för sin omgivning.

.

>

Mitt namn är Herr Chem och nu när vi ska besöka områdets kulvertar tar jag över guidandet från arbetskamrat Mask. En kraftig ficklampa bör du ta med dig och gärna en som backup. Du ska inte vara känslig för damm, för här nere ryker det efter varje steg du tar. Vad dammet består av vill du inte veta.

Välkommen till underjorden. —>



Det blev ett första världskrig och Tyskland blev skadeståndsskyldigt till en hel del d.v.s. man fick producera mer än man konsumerade, även cement. 1923 bildades Preußische Bergwerks- und Hütten-Aktiengesellschaft efter en statlig sammanslagning av ett antal företag och 1939 tog de över cementfabriken i Rüdersdorf. 1939, då hade ”lille Adolf” från Österrike blivit femtio år och hade sex år kvar att leva.

.

Väg A10, mera känd som Berliner Ring byggdes redan 1934 och den mängd betong som gick åt levererades från cementfabriken i Rüdersdorf. Under större delen av 1930-talet producerades det så mycket det gick att bryta och bränna. Vägar och bunkrar, kaserner och krigsmaskineriet krävde enorma mängder betong och varenda betong- & cementtillverkare gick på maximalt kapacitetsutnyttjande.
.

Stacks Image 218860

.

Stacks Image 1245

Under varje byggnad var en spännande källare och mellan byggnaderna kulvertar av varierande storlek. Vit tar oss in och där framme svänger vi av till höger.


.

Stacks Image 52981

Det här är väl ingen spännande bild men det man ser är östtysk isolering, någon fiberväv, vass, rullad asbestväv och lite ståltråd.


ANDRA VÄRLDSKRIGET


Österrikaren var nu diktator i Tyskland och lyckades definitivt sätta Europa i brand 1939. I Rüdersdorf upphörde cementtillverkningen, nu skulle det framställas bauxit ur vilken man utöver koppar och järn utvinner aluminium, ett väsentligt material för nazisternas vapenframställning och krigsmakt.
.

Stacks Image 1249

Efter underjorden dammade vi av oss och tog oss upp till den stora hallen, vi börjar med utsidan mycket trappor blev det och där uppe stod nästa guide och väntade.

Under andra världskrigets första hälft då Tyskland skördade framgångar och tog krigsfångar arbetade mer än 2 000 krigsfångar i bauxit tillverkningen i Rüdersdorf. N.B. det var krigsfångar inte lägerfångar. Sovjetstyrkorna som intog Berlin kom från öster, Rüdersdorf ligger öster om Berlin så den 21 april 1945 kom Röda Armen på besök, att det var den stora fabriken som var huvudmålet är ingen avancerad gissning.
Vi vet hur det gick, ”lille Adolf” befriade världen från sin existens med en kula i pannan 1945 och Tyskland delades upp i öst och väst.
.

Stacks Image 218869

Min son, är det inte en vacker värld jag lämnar över till dig.
.

Som guider till stora hallen står nu Herr Fhu Thurum och hans son redo att visa oss runt.
.

Stacks Image 218873

.
DDR TIDEN

Efter kriget under Röda Armens ledning omvandlades fabriksbyggnaderna till fångläger och här vistades som mest 30 000 fångar. Det var gott om våningsplan, men hur fick 30 000 personer, hela Lidingö plats här? Fångarnas huvuduppgift var att tömma fabriken på maskiner och inventarier och lasta dem på järnvägsvagnar för vidare transport till Sovjetunionen som krigsskadestånd. När väl maskinerna var borta monterades byggnaderna ner, även de för att återuppstå någonstans i Sovjet.
.

Stacks Image 1255

Det skulle var roligt att veta de olika byggnadernas funktion, men inga spår eller ledtrådar hittades. Återstår då att nöja sig med den storhet och därtill den detaljrikedom dessa färglösa byggnader bjuder på. Det gavs en viss känsla av att vandra i en ”efter-tredjevärldskriget-film”

Det som nu var kvar av fabriken övergavs. 1950 påbörjades ett nytt kapitel för fabriken i Rüdersdorf, som folkägt företag VEB, Volkseigener Betrieb, VEB fosfatverk. Nu var det dags att utvinna fosfat som beståndsdel till fosforbaserad konstgödsel, en vara som användes flitigt i det östtyska jordbruket. 1972 tillkom två nya ugnar och anläggningen kom från och med detta år att ingå i VEB Agrokombinat. Den ursprungliga fabriken monterades ned till sista sten av sovjetmakten, så de byggnader vi befinner oss i är uppförda under sent 40-tal eller tidigt 50-tal
.

Stacks Image 1259

Vi befinner oss inne i stora hallen, den delen där det är lågt till tak. Man ser tydligt infästningarna på pelarna där det en gång vilat ett golv.

DIE WENDE

När DDR kollapsade visade det sig att fabriken i Rüdersdorf var mer seglivad än många andra VEB och planekonomiskt styrda företag. Man var duktig på kemi i DDR och det kan bidragit till att fabriken överlevde, men 1999 var det slut. Ingen diktatur tog något i skadestånd, ingen krigsmakt tvingade Fosfatverket i Rüdersdorf att ställa om produktionen men på den marknadsstyrda, elaka och effektiva kapitalismens spelplan fanns det alltid en förlorare och det var de tidigare ”folkägda” företagen som levt i sin skyddade ineffektiva värld utan krav på det som lämnade fabriken vare sig det kom ut från lagerporten eller i avloppsrör och skorsten.
.

Stacks Image 218830

Det är här vi håller till, Hr Messer-Meister, Herr Dr. Professor Molechyl, Fhu Thurum und Hr. Chem. Mr Mask har egen cistern utanför hallen
.

Stacks Image 218892

Guten Tag Ich bin Hr Messer-Meister, jag ska ta er vidare till den andra stora hallen, den med bågformat tak. Om det nu är någon som undrar så tar jag inte någon selfie, jag gör mig inte så bra på foto. Jag analyserar omgivningen med min knastrande mätare.
.

Stacks Image 218896

Även här var alla våningsplan borttagna och betydligt mindre damm, nästan som om här hade blivit städat. Inbyggnaden till vänster var kontor- och laboratorium med egen huvudingång

Stacks Image 218826

Nästa stora hall, den senast använda, till vad står det längst ner på sidan. Trots allt som genom åren droppat ner på marken så växer det ordentligt, men det sista som tillverkades var ju gödsel. Man har uppenbart spillt lite fosfat på taket också.

Effektivitet var inte östs starka sida, inte miljöhänsyn heller. Viljan fanns säkert men femårsplanerna krävde mer och när man sneglade på ”väst” kände man sig alltmer akterseglad. Det gällde att spara på allt så reningsverk var inte det som prioriterades. Inte så att ”konkurrenterna” i Ruhr var några miljöänglar, men på den sidan järnridån grävde journalister i ”skiten” och avslöjade de som inte höll sig till utsläppsnivåerna, det gjorde miljöinspektörerna också.

.

Stacks Image 218828

Fönstren överst var igenspikade av en viss anledning så allt ljus kom från ljusinsläppet från det bågformade taket. Även om hallen var mindre än ”stora hallen” var den väl tilltagen. Notera skylten vid sista solstrålen nere till höger, EXIT, -en skylt på engelska.

I det folkägda landet var miljöinspektörerna tillsagda att se mellan fingrarna med utsläpp då femårsplaner och produktionsmål var viktigare än lite utsläpp i kanalen i Rüdersdorf. Några journalister som grävde i byråkrati och dikeskanter fanns inte heller, jo de fanns men hade samma uppdragsgivare som ledningen i alla VEBs. Det som släpptes ut i kanalen i Rüdersdorf hamnade så småningom i Östersjön eller i en sjö på vägen dit. Vad som ligger i och på marken inne på området är de flesta glada att inte behöva veta, kvantitetsmässigt kan det säkert jämföras med och förmodligen överträffa en liten skånsk ort som heter Teckomatorp.
.

Stacks Image 218824

Kontorsboxen var försedd med en mycket elegant trappa om än inte områdets största och högsta, fast den här var ju inomhus.

NÄR MAN TRODDE ALLT VAR SLUT
Det är snart tjugo år sedan Treuhand stängde fabriken, skalet har stått tomt sedan 1999 och de kraftiga strukturerna börjar förfalla, järnräcken och ytliga armeringsjärn rostar och grönskan slår rot trots vad som ligger under marken, -men det vet ju inte de rotade växterna om. Som synes är det praktfulla ruiner och sådana lämpar sig väl som skådeplats för filminspelningar av mer apokalyptisk art. Ni som sett TV-serien Homeland, själv har jag missat alla avsnitt, har säkert ovetande sett scener från kemifabriken.

.

Så fort jag uträttat mitt behov ska jag visa er till nästa byggnad, en av Rüdersdorfs många silor.

Jag är så domesticerad till miljön här att jag inte behöver mask, Dunkel Foss-Fat heter jag och har varit bofast här sedan färgen torkade. Som synes är jag väl kamouflerad också, -syns bara när jag vill.

Stacks Image 218928
Stacks Image 218822

Sedan skulle vi upp till en av områdets många silor, trappräcket var inte att lita på.

Enligt de vi talade med på ort och ställe var filmteamen där i åtta månader, enligt Berlin Journal var filmteamen där i sex månader. Filmteamen bara för Homeland bestod av mer än 1 000 medarbetare. Inglorious Bastards, Enemy at the gates och the Physician är ytterligare filmer som spelats in här. Vad det är för filmer? Ingen aning har inte dem.
Det lär vara ett privatföretag som äger mark och byggnader idag med syfte att hyra ut dem som filmkulisser. Däremellan smiter vi ruinletare in för att fotografera och springer inte gubbarna där med kamera smyger andra omkring med ryggsäck och sprayburkar för att färglägga de grå byggnaderna. Den mesta graffittin här är usel, men guiderna som visat oss runt får tveklöst betraktas som bland det bästa jag sett inom ”street art”

.

Stacks Image 218820

Armeringsjärnen var inte i bästa skick de heller, att ta sig upp var problemfritt, på väg ner såg man (jag) sig för var man satte fötterna. Rummet däruppe såg ut som det brukar göra i toppen på en silo, rör i alla färger och former.
.

Stacks Image 218900

Nästa hus blev ”hörnhuset” det låg lite i skymundan från de mäktiga byggnaderna. Fasaden såg ut som de andra husen, fast mindre. Men här inne var några våningsplan kvar, förmodligen har de andra stora hallarna set ut på liknande sätt.

Vem är han? —>


Han kallar sig Kandidat Nasjtjigo Rajozja (eller någonting sådant)
Chali Sadyaeb
Han verkar för för färsk för att ha suttit uppe från tiden då ”bästa vännen” var ryss. Men varför vill man annat än på skämt sätta upp en valaffisch på insidan av en pelare i en dammig cementfabrik?

Kan förstås vara från någon filminspelning.
När det gäller politiker oberoende färg, nationalitet eller åsikt ska alltid den första frågan vara. ”Skulle jag kunna köpa en begagnad bil av den här mannen?

Stacks Image 218919
Stacks Image 218915

<—
Någon med sprayburk har haft synpunkter på filminspelningarna som förstört spänningen och målarytorna för honom.

.
Stacks Image 218902

Hej, professor Molechyl här, egentligen är jag bara laboratorieassistent men alla fina titlarna försvann i november 1989 och sedan dess är det jag som är professorn här.

Det finns mycket mer att se, men då får du trycka på den breda bilden här undertill så drar du igång ett bildspel med fler bilder från min kemifabrik.


TACK FÖR IDAG SÖNDAGEN 25 SEPTEMBER

Vid vår nästan heldagsutflykt på ca 7 timmar till Glühfosphatwerk i Rüdersdorf blev det runt 1 100 bilder, det blir 157 bilder i timmen, ett jäklas tryckande och ändå missade jag en del. Det har tagit lika lång tid att skriva och text redigera bilderna, -det var nästan lika roligt det.


Vi hade med oss en pionjär, -rätt uttryck med tanke på var vi var, risken med att börja sitt ruinupptäckande med Rüdersdorf är ju att det mesta därefter bleknar.

.

Hej då …
Stacks Image 218941
vi ses i framtiden
Stacks Image 218956

.

Stacks Image 218960
Stacks Image 218949

.

Stacks Image 218953