Stacks Image 1218

PAPPERSFABRIKEN I OSINOW DOLNY ODER
.

Onsdag 26 juni 2019

Jag kom cyklande från Schwedt på Oders tyska sida, efter några mil ser jag ett lustigt torn på andra sidan. Min förhoppning var att det skulle finnas en bro i närheten så jag skulle kunna ta mig över till den polska sidan där tornet stod. Inga problem, bara några hundra meter efter jag passerat tornet på ”fel” sida floden står en nybyggd bro mellan Tyskland och Polen. Polen ingår numera i Schengen-samarbetet så ingen myndighetsperson bryr sig om pass eller andra handlingar.

Stacks Image 219514

.

Stacks Image 218998

. . . Dynamitfabriken som blev pappersbruk som blev lågprismarknaden Polen Markt Osinow Doly
.

Tornet var säkert byggt på rationella grunder och varje vånings utformning var säkert anpassad för vad som en gång behövts just där. Det var säkert inte tänkt så, men nu skulle det kunna platsa i en modern urban stadsbebyggelse i vilket välmående i-land som helst, som exempel på fantasifull innovativ arkitektur. Det var inte byggt som bostad, men det går inte att ta bort tankarna på att inreda en sådan här byggnad. Byggmetoden går igen
.

Byggmetoden går igen i många byggnader från tiden före och under WW2. Man bygger en betongram, likt en kub utan väggar. En lätt svajig konstruktion då all belastning ligger på små punkter i hörnorna, bygg en liknande kub ovanpå och den borde ramla. Men fyll igen de ihåliga ytorna med tegel, bygg en vägg och byggnaden blir stum och stabil, dessutom blir det lite liv i fasaderna när rött tegel och betong blandas.
.

Stacks Image 219433

De andra kvarvarande byggnaderna var tömda på allt och det mesta var ombyggt till ett köpcentrum, men inte tornet
.

Tornet är bara en liten del i en stor industri, den till utseendet roligaste. Här har varit en pappers- och cellstoff fabrik, men nu är större delen ombyggt och konverterat till ett köpcentrum. Ett polskt Ullared med tyska konsumenter som målgrupp. De flesta byggnader var redan omvandlade till köpkatedraler. En byggnad var orörd, övergiven och tillgänglig. Det roliga tornet, så det var bara att gå upp. Förutom ett stort rör, från plan två till plan sju var här inga spår av tidigare produktion, vad som försiggått i röret är och förblir okänt.
.

Stacks Image 219435

.

Stacks Image 219178

. . . Då är det bara att ta trappan upp.

.
Ungefär nittio år tidigare
Osinow Dolny, det framgår nästan av namnet att vi befinner oss i Polen, på Oders östra sida, fast före 1945 var detta tyskt territorium. Under tidigt 1930-tal sökte den Berlinbaserade papperstillverkaren Waldhof AG nya större lokaler för att anlägga en fabrik för tillverkning av cellstoff för bland annat filter. Helst utanför Berlin då staden växte och industrier var något man ville undvika i tätbebyggda områden. En insikt som fanns redan för hundra år sedan, obehagligt påmind av den härjande tuberkulosen. Valet föll på en ort vid Oders östra strand ca 40 km nordöst om Berlin i Niederwutzen. Det fanns redan järnvägsförbindelse till Berlin och en flod stor nog att ta friskt vatten ifrån och att kunna släppa ut lite mindre friskt vatten i.
.

.
.

ifrån och att kunna släppa ut lite mindre friskt vatten i. Cellstoff är poröst material av trä ≈ papper som används för olika ändamål vid absorption, blöjor är kanske det vi tänker på närmast. Som bekant skede en militär upprustning i Tyskland på 1930-talet och man ställde om en del av produktionen till filter för sprängmedels-tillverkning. På andra sidan, den västra av Oder låg byn Oderberg där det byggts en kemifabrik med inriktning på sprängmedel av alla de sorter. Det blev färre blöjor och mer filter efterhand som tiden för det andra världskriget närmade sig, de båda fabrikerna integrerades alltmer vid omställningen till krigsproduktion.

.

Stacks Image 219445

Här har stått tomt och ouppvärmt de senaste sjuttiofem åren. Inte konstigt att lite betong lossnat och blottar armeringsjärnen
.

Stacks Image 219447
Stacks Image 219518

.

1939 kommenderades kvinnorna i Oderberg, att tjänstgöra i den kemiska industrin för nödvändig framställning av sprängmedel till nazitysklands krigsmakt. Det var tyska kvinnor med såväl tysk som polsk etnicitet. Fabriken tillhandahöll arbetskläder och skyddshandskar då det pulver som de arbetade med var alltför varmt för att kunna hanteras utan skydd. Luft och arbetsmiljö var inte den bästa, det varma och dammande pulvret skulle valsas till fasta block. Efterhand som kriget fortgick utökades produktionsvolymerna och utländsk arbetskraft togs in, dvs krigsfångar togs in i produktionen. Arbetsförhållanden var i det närmaste sämsta.
.

Arbetsförhållanden var i det närmaste sämsta tänkbara och dödsolyckor var inget ovanligt. De tyska ditkommenderade kvinnorna erhöll åtminstone lön för sitt arbete medan övriga arbetare på fabriken levde under slavliknande förhållanden. Det ska ha funnits bostäder på fabriksområdet för krigsfångarna, men det var inte något arbetsläger, även om arbetskraften stod under militär bevakning. De tyska kvinnorna från Oderberg fick i alla fall gå hem efter arbetsskiftets slut.
.

Stacks Image 219454

Det översta våningsplanet gick tyvärr inte att nå, så efter att utsikten beundrats var det dags att vända ner.
.

Stacks Image 219534

Utsikt! Det syns inte, men här inne arbetades det för fullt, på nedersta plan har nya fönster satts in
.

Stacks Image 219523

.

Stacks Image 219525

.

Redan 1944 visste man åt vilket håll det skulle gå, Röda Armen närmade sig från öst och det kom en order från fabriksledningen om att stoppa all produktion och lämna fabriken. Den tyska ”frivilliga” arbetskraften fick ta sig västerut på ett tillfälligt brohuvud. De ryska och östeuropeiska krigsfångarna fick stanna under antagandet att de inte skulle skadas och tas om hand av de sovjetiska soldaterna.
De första åren efter kriget var det inte mycket bättre, samma människor som varit tvångsarbetare åt nazisterna befann sig nu i samma situation
fast med ryssar som arbetsledare. Arbetsuppgifterna var däremot annorlunda, d
.

Fast med ryssar som arbetsledare. Arbetsuppgifterna var däremot annorlunda, de maskiner man tidigare arbetat med skulle nu demonteras för transport till Sovjetunionen. När väl Europas efterkrigskarta ritats och blivit färdigt bildades staten DDR i oktober 1949, men floden Oder utgjorde ny gräns mellan Östtyskland och Polen. Fabriken som legat på tysk mark låg nu på polsk mark och trots att Polen och DDR båda ingick i den sovjetiska ockupationszonen och Comecon, Östeuropas EEC, stängdes gränsen och upprätthölls nu med militär gränsbevakning över broarna.
.

Stacks Image 219545

Lite koll på fordon och packning
.

Stacks Image 219547

Där uppe uppenbarade sig några övergivna silos som tarvade besök
.

Kriget var slut, Tyskland var delat och på östra stranden av Oder vid det som på polska heter Osinow Dolny stod den tomma pappersfabriken tömd på sin maskinpark. Bron över Oder var bokstavligen igensvetsad och vartdera landet var fullt upptaget med att bygga upp sin sönderbombade fabriks- och infrastruktur. Sedan hände ingenting i Osinow Dolny förrän man på 1980-talet hörde talas om en varvsarbetare i Gdansk som obstruerade mot general Jaruzelski och därefter på inofficiell väg hörde talas om en större mängd folk i Leipzig som var lika olydiga mot Honecker i grannstaten DDR. Sedan kom Västtysklands Bundeskanzler Helmuth Kohl på besök till Polen den 8 november 1989 för samtal med ledningen i det i politisk upplösning östra grannlandet Polen. Dagen efter då Helmuth fortfarande var i Warszawa öppnades grindarna i all hast i Berlinmuren

fortfarande var i Warszawa öppnades grindarna i all hast i Berlinmuren och Pandoras ask var öppnad. Ett år senare fick polackerna en ny granne i väst, eller rättare sagt deras granne bytte namn. Den nya grannen i väst hade en fördel framför andra länder i östblocket, man hade inkorporerats med en betydligt rikare och mer välmående stat och fick en ekonomisk hjälp som vida översteg vad andra stater i f.d. Comecon kunde få. Men östtyskarna var också de som snabbast drabbades av den utslagningsprocess som det effektivare Västtyskland tvingade på dem. Östtyskarna jämförde sig inte med grannarna i öst utan med sina kusiner och bröder i väst och då upplevde de sig som fattiga, med den skillnaden att nu fick de tala om det för andra och diskutera det öppet.
.

Stacks Image 219456

.

Stacks Image 219562
Stacks Image 219564

Vad det här varit är och förblir okänt
.

Stacks Image 219458

En vild gissning är att detta är något från den Polska kommunisttiden, det ser för nytt ut för att vara något från tiden då denna del av Polen var tyskt territorium.
.

Oderbrücke mellan Oderberg och Osinow Dolny öppnades, först med gränsvakter men 2004 blev även Polen EU medlem och gränsen lämnades öppen, som tiden före andra världskriget. Det var nu några privatpersoner såg potentialen i den nedlagda fabriken på den polska sidan. Polen var ett relativt östra Tyskland billigare land i alla avseenden så varför inte likt Scandlines Bordershop, Calles m.fl. som säljer billig alkohol till svenskar i Nordtyskland sälja alla sorters varor till tyskar i öst med polska priser. Fabriken transformeras nu byggnad för byggnad till ett lågprisköpcentrum med det lågprisklingande namnet Polenmarkt Osinów Dolny. Nu kan man köpa blöjor och sprit, cigaretter och krukor och allt annat som var bristvara för trettio år sedan. Och det går att betala med både Zloty eller Euro och i kassorna accepteras .

kassorna accepteras alla tänkbara betal- och kreditkort. En jämn ström av bilar med tomma bagageutrymme rullar in från väst över Oder och rullar tillbaks fullastade några timmer senare. Fast Wartburg och Trabant är utbytta mot VW, BMW, Mercedes och Audi.

Väl färdig med cykelpausen på niovåningar beger jag mig ner, tar en runda på den öppna siloanläggningen mittemot. Svettas, dricker vatten, dricker mer vatten och går tillbaka till cykeln som står i skugga. 41° i skuggtemperatur och jag har ca 70 km kvar till Kostryn nad Odra. Minst sagt svettigt. Väderleken på morgonen hade bara förutspått 39°

Stacks Image 219170

Sedan var det dags att trampa vidare, temperaturen var minst sagt besvärande 41° C i skuggan under trädet.
.

Stacks Image 219460

Längs med Oder ser man hela tiden nya broar mellan Tyskland och Polen och tar sig över utan besvär. Gamla brofundament från en betydligt mindre angenäm tid är lika frekventa.
.