Det första vi såg var en tydlig fingervisning om att vi inte var välkomna och att storebror ser dig. Det andra vi såg gav en fingervisning om motsatsen.

Det flödar utav mjölk men ingen honung?

Det går framåt alltså. Det produceras för mycket mjölk i Europa, det är ett långsiktigt problem. Det är en strukturförändring av mjölkproduktionen som tvingar varje mjölkbonde att bli effektivare och mer rationell. EU har släppt sina kvoter så varje land får producera så mycket de vill, av någon anledning vill många länder producera mer än de förtär?

Dessutom har Ryssland utsatts för diverse handelshinder sedan ockupationen av Krim och har svarat med att importera mindre mjölk från Sverige och EU. Det är förhoppningsvis ett kortsiktigt problem, men kan likt mellanösternkonflikterna hålla på flera generationer till, om sådant veta vi inget i dag.


Inte för att det gynnar Ryssland utan för att det är så det politiska spelet går till. Ryska konsumenter har nu en mindre mängd mjölk att välja på till ett högre pris. Det är möjligt att den ryska ekonomin vars ryggrad är olje- och energieexport ändå inte mäktat med dagens import med hänsyn taget till de sedan två år ständigt sjunkande oljepriserna. Detta sedan världens största oljekonsument till stora delar slutat importera olja och med fracking utvinner mer egen olja och gas nu än på länge.
.

Ser härligt inbjudande ut även om man inte var först på plats

Såsom marknadsekonomin gäller för olja gäller den även för mjölk. Utbud och efterfråga ger en balans till ett visst pris, ökar efterfrågan eller produktionen sjunker så uppstår brist, då stiger priset. Minskar efterfrågan eller utbudet ökar, så sjunker priset. Så! Nu kan du stanna hemma från första timmens föreläsningar i nationalekonomi som avhandlar Adam Smiths osynliga hand om jämviktspriser, ta dig en kaffe med mycket latte och njuta av den dyra osten som förr kostade 120 kr kg och numera säljs ut i parti och minut för bara 29.90 kg. Ett typexempel på att det finns för mycket ost i lager för att det råder obalans på mejerimarknaden. När du kan köpa den dyra 120-kronorsosten till en fjärdedel av priset nästan varje vecka är det någon som inte tjänar tillräckligt med pengar, en mejerikooperation och dess ägare bönderna.
.

Klinker på både golv och väggar, en typisk livsmedelsindustri

Sveriges näst största stad ska förses med sin dagliga mjölk och mejerikonsumtion. Numera sker det inte från Göteborg. Istället har man en bit härifrån byggt en omlastningscentral i Mölnlycke företagspark, mjölken produceras på gårdarna långt från Göteborg, liksom tidigare, fast levereras numera till Göteborg från Arlas mejeri i Jönköping.

En del i Arlas kalkyl var säkert att frigöra värdet av tomtmarken i Kallebäck som med motorväg och kollektivtrafik är bra förbundet med centrala Göteborg. Enligt Arla själv var det utrymmesbegränsningar som hindrade vidare satsningar på mejeriet i Göteborg. När man ändå tvingas till rationaliseringar, när gårdarna fortfarande ligger ute på landet, långt från Göteborg kan man lika gärna förädla mjölken till mejerivaror i Jönköping, sälja av den dyra tomtmarken i Göteborg och få en slant över.

.

Den där bågformade traversen? Enda funktionen jag kunde se var att lägga den i rätt läge när man skulle byta taklampor.

Men nu befinner vi oss i de riktigt spännande ruinerna och resterna av Arlas mejeri i Kallebäck. (Jan Jörmark har skrivit om det ur ett Göteborgsperspektiv). Mejeriet är stort och andas femtio, -sextiotal. Mest spännande av allt är den i berget insprängda omlastningscentralen. Den kanske gick under annat namn, men i anslutning till mejeriet kunde man köra in med lastbilar och lasta. Kanske var det bara naturliga förutsättningar som bjöd på den insprängda centralen på 7 000 kvadratmeter. Kanske var civilförsvaret och myndigheter inblandade för att på detta sätt säkra viss tillgång på mejerivaror även om kriget skulle härja.
.

Bland det mest lockande jag kan föreställa mig. Ett hål i berget och en öppen port.

Bergväggarna är på sina håll fortfarande täckta med korrugerad aluminiumplåt. Troligtvis ville man åstadkomma kylskåpsliknande miljö därinne för att hålla en sval temperatur och när klimatet bjuder, även utnyttja brist på temperatur till en lämplig plats för mejerivaror.

Strömlösa bergrum kräver pålitlig belysning, många och starka ficklampor i fickor och ryggsäckar. Skulle, vilket aldrig inträffat den enda lampa man har sluta fungera så blir det besvärligt att ta sig vidare och hitta ut. Blixt är inte heller en bra idé.
.

Stora, väl tilltagna utrymmen här inne plats för både mejerilager och lastbilsparkering

Om den sinuskorrugerade plåtens funktion kan man ju spekulera. Isolering mot bergväggen om kylaggregaten är på? Hygien eller bara för att slippa irriterande droppar från läckande bergväggar? Andra utrymmen här under erbjöd endast kala bergväggar. Nu är här mörkt, fuktigt och en massa tysta ljud av vind, råttor och enstaka fåglar som förirrat sig in här. Lite lagom kusligt och spännande.
.

Där borta vid tunnelns slut kan man ta sig år båda håll, storleken imponerar. Men en dryg halv miljon Göteborgare häller väl i sig en hel del mjölk.
.

Det skramlar en del när det svaga draget från vinden tar ta g i de hängande plåtarna.
.

När man väl tror sig ha nått tunnelns ände är det en dörr så man kan gå vidare. Ibland är livet generöst.

Om sextio år, sådär runt 2080 är det säkert dags för någon med upptäckarlust att ta sig in i Jönköpings nedlagda mejeri och förundras över att all mjölkproduktion som sköts av Arla sker i det nybyggda mejeriet i Västerås om vi nu ens konsumerar mjölk och smör om sextio år. Skulle väl vara dom där halvdanskarna i Skåne som fortfarande dricker det franskägda Skånemejeriets mjölk.
.

Hur vet jag att det ihåliga bergrummet formad som en knubbig åtta var 7 000 kvadratmeter? Jo vid ingången var en karta uppsatt där bland annat ytan tydligt angavs.
.

Sedan var det bara att gå ut och tacka för sig
.

Graffittin på kontoren höll stundtals hög klass

Inte långt därifrån kan man ta sig till pannrum och en rökkulvert vilken slutar under områdets stora skorsten. Det går att blicka rakt upp därifrån, men det faller mycket dam ner hela tiden och några små flisor från det frostsprängda teglet i toppen.
.

En rökkulvert vars ena ände är gasturbiner, en kraftig dieselbackup eller rentav kol. Andra änden slutar i skorstenen.
.

Arla i Göteborg var en storslagen upplevelse som jag avslutar i skorstenen som med sin höjd och skorstenars beteende av födsel och ohejdad vana att vara dragiga bjöd på kraftigt drag och fallande stenflisor.
.