KOCKUMS SPETSBUNKER
Närmsta granne var Kockums gjuterihall och om bomberna började falla var det hit varvsarbetarna skulle ta sig
Ett till det yttre mer bisarra inslagen av människans krigsfantasier och vilja till att skydda sig mot fiender är onekligen spetsbunkern. Likt en rymdraket från tidiga sagoböcker står den stora betongspetsen och pekar trotsigt mot skyn.
Hättan på spetsen är av järn eller stål, troligtvis gjord av Kockums själv
Uppifrån är den knappt märkbar och skulle någon mot alla förmodan få in en fullträff var tanken att bomben skulle glida av eller studsa ut och bort från bunkern och explodera på ett avstånd säkert nog att inte ta död på de som satt i den.
Lastlucka med fästen för tung last eller balkar för ett balkonggolv i trä?
Kockums Varv byggde en spetsbunker intill Gjuteriet med plats för 100–150 personer om flyglarm och därpå bombplan skulle göra ovälkomna besök. Kockums varv har fram till slutet av sin existens som civilt varv i Malmö varit ytterst aktivt i försvarsindustrin. Det var man även under andra världskriget så det är lätt att förstå insikten i att man skulle vara ett prioriterat mål den dagen, allierade, tyska eller sovjetiska bombplan skulle få för sig att tappa lite explosiv last över staden. Kockums militära produktion kvarstår i Malmö i form av Forskning och utveckling, även om fartyg och u-båtar byggs på annan pats.
Att man inte nöjde sig med ett traditionellt skyddsrum under marken berodde på att stora delar av västra hamnen är byggd på utfyllnadsmassor och den som sätter spaden lite för djupt i marken blir ordentligt blöt om fötterna.
Så det enda alternativet var att bygga den uppåt och göra den tillräckligt frånstötande för tänkbara fallande bomber. Men en sak undrar jag; om man nu inte kan gräva på djupet, hur är då spetsbunkern förankrad nedåt, för det var väl tänkt att den skulle stå kvar i upprätt tillstånd även efter en kraftig tryckvåg.
Den som så vill kan klättra in från utsidan, eller klättra ner
Det yttre är täckt av vildvin, kanske en limited edition för Systembolaget, spitzbunkerwein.
Dess inre är endast en kraftig spiraltrappa fastgjuten i väggarna, eller om det är tvärtom så spiralen=trappan och konen=skalet skulle stabilisera varandra. På spetsens topp på utsidan sitter en kon i kraftigt järn som skulle utgöra ett hårdare ytskikt än betongen om nu någon skulle lyckas träffa med sådan precision.
Små gluggar skulle ge möjlighet att kolla läget innan man tog sig ut efter ett anfall
Spetsbunkern är byggd under andra världskriget och det är väl ingen alltför vild gissning att det är Skånska Cementgjuteriet och dess dotterbolag Cementa som stått för materialet till betongbunkern och att Kockums själv konstruerade takkonen som ligger överst på bunkerns spets.
Längst uppe var vinschen som skulle lyfta upp tunga nödvändigheter i trapphusschaktet
Här framgår lite av konstruktionen, trapphusets tvärbalkar och trapporna är integrerade i "skalet"
Tyvärr läcker det in, det bådar inte gott på längre sikt om man vill att detta unika skyddsrum ska stå kvar
Gå ej under hängande last
Stilbrott? Industriromantik från tidigt 1900-tal och en spetsbunker från 1940-talet. Usch vilket väder det var den dagen.
Dessa två nedersta bilder är tagna vid ett senare tillfälle, vädret var i alla fall bättre denna majdag än vid vårt besök november 2012
