Cementpackeriet uppfördes efter ritningar upprättade av Skånska cementgjuteriet 1939. Byggnaden har en monumental, symmetrisk utformning och funktionalistiska drag i arkitekturen. Detta är dock svårt att se där den ligger inklämd bland övriga byggnader. Fönstren löper i strikta fönsterband över fasaderna. Ursprungliga fönster bestod av fyra rutor i smäckra karmar av järn. De är idag utbytta till aluminiumfönster med annan indelning (tre rutor). I var ände av byggnaden finns en lägre, flygelliknande byggnadsdel. Den del som vetter mot Övägen har kvar sin ursprungliga fasadbeklädnad av plankorrugerad eternit (PeKå), medan den del som vetter in mot fabriksområdet har fått eterniten ersatt med korrugerad plåt. Byggnadens mittparti har fasader och bärande konstruktion (pelar-balksystem) gjutna i betong. De lägre byggnadsdelarna på sidorna har en stomme av stålbalkar.

Säckutlastningen till vänster och den västra delen av packerihuset på Packhusgatan

Inklämt mellan den plankorrugerade eternitklädda silo 12 i norr och silo 1-11 och 13 från 1927 i söder och under ett transportband mellan dessa ligger Packhuset. Det är byggt 1939 med den passande adressen Packerivägen. För att ytterligare dölja Packhuset så har säckutlastningen byggts ihop av lättförklarliga logistiska skäl, så huskroppen är väl dold.

Inne i säckutlastningen, ett transportband mot norr till järnvägsurlastningen och ett annat band till eller från packhuset

Efter hela processen med kalkbrytning från kalkbrottet, malande, blandande, brännande osv. så hamnade slutprodukten här om den inte gick ut som bulk för då rullade den vidare på transportband till fartyg, järnväg eller lastbil. En intressant tanke är att det hus jag bor i, byggt 1960 förmodligen har passerat här i form av nybränd cement som bulk till någon järnvägsvagn eller lastbil.

Gravitationen är till stor hjälp, allt faller och längst nere tillsluts säckarna

Från källarplan kan man ta sig vidare bort mot silo 12 och dess källarutrymmen, vilket tyvärr inte var detsamma som att man kunde ta sig in i silo 12. Lika tråkigt är att packhuset inte var förbundet med transportbandet som passerar över taket, till silo 1-11 så den smaskigaste och äldsta delen på hela området gick inte att nå. Men i packhuset var "Bates" maskinerna och så gott som all utrustning kvar så besöket var klart utöver det vanliga vad det avser övergivna industribyggnader.

Rör av varierande storlek var dragna överallt, de gav en påtaglig tredimensionell rumsupplevelse vart man befann sig

En Batesmaskin, Bates var tillverkaren av dessa mekaniska underverk, längst nere hänger en aldrig fylld cementsäck

Cementa i Limhamn är 1900-talshistoria. Skånska Cement, Cementa, Euroc Scancem, Heidelberg. Det är en del den nutidshistoria om hur det svenska folkhemmet byggdes. Cementa var en av Malmö Stads största arbetsgivare, R.F. Berg (som står staty en bit härifrån) var en av de större industrialisterna i den södra landsändan. Numera är det NCC som äger allt härinne och om några år är allt förvandlat till ett nytt havsnära bostadsområde enligt tidens standard. Tiden går, framåt!

Säckutlastningen. Allt i plankorrugerad eternit. plankorrugerad, smaka på ordet, låter som tillredningen av en äldre maträtt, plankorrugerad anka!