En vacker skapelse, rentav fantastisk, som framhäver teglet. Men jag undrar om de gröna träpanelerna ingick i arkitekturen från början?

Arkitekten till denna vackra byggnad nämner jag för det i våra öron lustiga namnets skull, Otto Zbrzezny. Stilen kallas tegelstensexpresionism och det är ingen tvekan om att teglet framhävs och används för att markera byggnadens form. Vackert belägen 50 meter från Sprees strand i stadsdelen Grünau, Treptow-Köpenick är det ur ett Berlinperspektiv en naturskön omgivning med park och passerande segelbåtar ute på floden.
.

1929, några år innan ”en viss obehaglig typ” startade världens kanske största destruktionsprojekt byggdes huset ursprungligen som ett sport- och träningshus. Om vi tror att företeelser som Swedbank-arena eller Lindab-arena är något nytt så uppkallades detta hus redan 1930 efter finansiären och fick namnet Sporthaus der Danatbank.
.

Inne! Men jag blev undrande över färgen och vad döljer sig innanför porten?

Två tomter härifrån ligger Ballhaus Grünau som fungerade som dans- och nöjespalats. Här skulle det sportas för nöjes skull och senare fostras för Das Vaterland. Närheten till vattnet och floden Spree medförde att Rodd blev den självklara sporten och det var från detta sportcentrum som de olympiska tävlingarna i rodd utspelades 1936.

Det blev krig och huset konfiskerades för att tjäna som sjukhus åt krigsmakten och i krigets slutskede skadades huset trots sin funktion som sjukhus.
..

Svårt att föreställa sig att detta en gång varit ett hus för sportaktiviteter. Fast när det byggdes var sport något enbart välbärgade medborgare ägnade sig åt.

Två år efter kriget 1947 byggdes bottenplan om så att båthallarna blev studior för radiosändningar. Ett sändartorn byggdes till och propagandan för den sovjetiska ockupationsmakten kunde nu sända härifrån och huset blev ”Central för Post- och telekommunikation”. Nio år senare överlämnades propaganda ”apparatski” till östtyska staten som kunde fortsätta med nyheter och propaganda i Stalin, Marx och Lenins anda. Det stora radiohuset fanns inne i Östberlin men det mindre Grünau var kvar för att erbjuda variationer i det homogena östtyska sändningsutbudet.

Man ska betänka att det från Västberlin och Västtyskland sändes såväl skvalradio som politisk propaganda ”mot” öst och mot kommunismen.
.

I sann DDR-anda hade väggarna försetts med mörk träpanel. Interiören kändes trots mycket brun färg avsevärt mer DDR än tiden före krigsslutet.

..
..
DFS DEUTSCHE FREIHEITSSENDER 904 (ÖST)TYSKA FRIHETSRADION 904

Vi förflyttar oss för en kort stund till Västtyskland, även här fanns ett kommunistparti KPD om än i försumbar storlek jämfört med Socialdemokrater och Kristdemokrater. Men de var representerade i Bundestag 1949-1953.
..

Så här såg det från utsidan vackra trapphuset ut.

Tre år senare ansågs deras kommunistiska retorik så pass provocerande och odemokratisk att partiet förbjöds. Att förbjuda ett parti är inte direkt något vi förknippar med demokratier, men i Västtyskland fanns och finns en lag som ger riksdagen denna möjlighet även om tillämpningen av den lagen i första hand var tänkt att hindra nya nazistpartier att dyka upp.
..

…och så här såg det ut från bottenplan

Detta gav upphov till att man från öst såg en möjlighet att sända propaganda till en trogen lyssnarkrets i väst. Radiosändningarna var inte helt sanktionerade av Östtyska staten, utan sköttes av ”övertygade och rättrogna” kommunister

Först sändes DFS904 från det stora Funkhaus i Östberlin, men för att lättare hålla väst-spioner borta flyttades sändningarna till Funkhaus Grünau. En väst spion mitt i Öst-Berlin var givetvis övervakad av Stasi eller någon annan gren inom den Östtyska polisen, men kunde i folkvimmel lätt försvinna i de stora folkmassorna. Med flytten till Grünau, en lugn förort med lite folk, kunde eventuella västspioner inte försvinna lika lätt som i centrala Östberlin och deras väg ut till Grünau var lättare för Östtyskarna att följa.
.

Fortsatte man trappan upp och öppnade takluckan kunde man bekanta sig med den här futuristiskt designade takfläkten

DEUTSCHER SOLDATENSENDER 935

Femton år efter krigsslutet, då kalla krigets egen temperatur närmade sig frostsprängning utökades de östtyska sändningarna mot väst. Även granntomten togs i anspråk och gick under täckmanteln Armens roddklubb. Fast nu sändes även meddelande till östs spioner i väst härifrån på andra våglängder.
.

Vår ambition är att alltid ta oss så högt upp det är möjligt. Vi brukar lyckas, så även denna gång.

Sändningarna, omväxlande civila propagandasändningar från DFS904 och hemliga militära sändningar från DSS935, på andra frekvenser på mellanvåg. För att försvåra för det tjuvlyssnande väst så växlades sändningarna från Deutscher Soldatensender mellan Grünau och en sändare i Magdeburg. Officiellt var sändarna DFS904 och DSS935 fria oberoende sändarbolag, men allt som sändes styrdes av politbyrån som ju hade Sovjetiska rötter.
.

På väg ner passerade vi påbyggnaden av grön träpanel. Med sina originalfönster blev den idylliska sommarstugeutsikten likt en målning..

Om det var för att kamouflera DFS och DSS mer eller bara var ett rationellt beslut är oskrivet, men i mitten på 60-talet flyttades delar av DDRs underhållningsredaktion in i radiohuset i Grünau. Ju mer nöjen och öppen propaganda som sändes, desto svårare var det för tjuvlyssnande öron som t.ex. CIAs öron på Teufelsberg att urskilja vad som var skvalsändningar och vad som mitt i allting innehöll hemliga meddelanden. Som nöjeskanal höll det på fram till 1991, ett år efter återföreningen och DDRs upplösning.
.

Rummet till den ståtliga balkongen på framsidan var inte lika ambitiöst i sin utformning

Byggnaden är i gott skick, Delstaten och staden Berlin har gett den skydd som byggnadsminne, men än har inget hänt. Dess historia är mer intressant under det senare kalla krigen än under WWll. Om det ska kallas ruin får bli en definitionsfråga. De kvarvarande artefakterna får läggas i det korta tidsintervallet mellan DDRs upplösning fast innan det nya Tyskland städat bort de rester som inte kunde bära sig kommersiellt.
.

Från utsidan ter det sig så här. Nog var träningslokaler, gym och andra lokaler för fysisk fostran vackrare förr. Man kan också tänka sig chefen för DDR-radiosändningarna ta sig en Cabinet cigarett på balkongen efter dagens skvalmusik.

Tur att det byggdes när det byggdes, femton år senare hade tegelstenarna formats annorlunda och då hade husets utsmyckningar förstörts eller hade huset rivits.
.

Lite mer DDR, en Rostocker Lampe i fint skick, det fanns några stycken i parken.
.