I centrala Klippan, står den nedlagda läder fabriken. Vad jag vet stoppades produktionen 1988. Sedan dess har traktens ungdomar och naturen påbörjat den oundvikliga nedbrytningsprocessen.
Det är påtagligt vad naturen kan åstadkomma om den bara får tiden på sin sida. Den asfalterade gården påminner mer om en asfalterad skog eftersom träd och buskar överallt sprängt igenom. Till och med på taket har en björk rotat sig, -vad den nu kan leva av. Teglet är på många ställen frostsprängt, skorstenen är sned i toppen, så samtidigt som växter spränger asfalt så arbetar naturkrafterna på att återta förlorat territorium.
Jag besökte platsen en klarblå höstdag, som ilsket avbröts av ett intensivt regn så bilderna 2130 och 2135 är helt äkta, för samtidigt som molnet ovanför fabriken släppte sin last sken den lågt stående solen rakt in i fabriken.
Redan när jag betraktade fabriken exteriört längtade jag till den parallellogramformade höga byggnaden och väl däruppe blev jag överraskad av skönheten, som en kyrka designad av Jules Vernes illustratör.
