D I A M A N T . B R A U E R E I . M A G D E B U R G
.
Stort, vackert, imponerande så även om björkarna slagit rot i fasaden och
på taket, står det slottsliknande bygget tryggt kvar. Låt oss göra ett besök.
.
Bild från Google Maps. Bilden ovan är tagen från denna bilds nedre högra hörn.
.
Bryggeriet som är en borgliknande byggnad, kanske rentav ett palats slutade brygga öl efter Treuhands omstöpning av östtysk industri till effektiva enheter med säljbara produkter.
Nu var just öl
Nu var just öl en av få produkter östtyskarna trots kvalitetsbrister var bra på. Återstår då bara ineffektiviteten som orsak till bryggeriets nedläggning.
.
Vacker byggnad, med skräpig innergård, men vad är att vänta.
Det var tjugotvå år sedan någon städade upp härinne senast.
.
.
Men jag tar det från början, det är 1841 och bröderna Albert och Herman Wernecke bildar ett bryggeri i Magdeburg. Albert var utbildad inom bryggkonsten och brodern Hermann var affärsman inom bank och spannmål. Två bröder, bryggeri, framgång. Det påminner om två bröder i Grängesberg
.
Det påminner om två bröder i Grängesberg för inte så länge sedan. Men tillbaka i Magdeburg år 1841, så hade folk flyttat in till städerna och välståndet ökade så sakta. Efterfrågan på öl och mycket annat för den delen steg så marknadsutsikterna var goda.
.
Bryggerinäringen använder sig av enheten hektoliter, dvs 100 liter. Jag gör några ”transfereringar” till 33cl ölburkar, för att sätta det i nutida volym. Det fanns inga ölburkar på den tiden och tyska flaskor var för det mesta en halv liter.
Första året bryggdes 138 000 liter, det motsvarar 415 000 33cl-burkar. Trettio år senare 1870 hade volymen ökat till 7 000 000 liter motsvarande 21 miljoner 33cl burkar.
.
Hittade vi inte en flaska Diamant i en back, öppnad
..
Så småningom tog det reguljära åldrandet död på bröderna och Hermanns son Gustaf blev ny direktör. Så där fortsatte det, 1941 var man 680 anställda och
Ölglasunderlägg, Diamant Brauerei
.
producerade 25 000 000 liter öl, 75 miljoner 33cl-burkar tills det den tyska historien med sina två på varandra följande diktaturer ändrade spelreglerna.
Som vanligt i desperata krig försvinner först de yngre herrarna och sedan de lite äldre tills större delen av den manliga personalstyrkan dött på slagfältet.
Under andra världskriget förstördes ca 30% av bryggeriets byggnader och resterande 70% blev påtagligt skadade. Men redan ett år efter krigsslutet var produktionsvolymen uppe i 7900 000 liter öl igen. Men av det arbetet blev inga aktieägare gladare.
.
Inte så ljust överallt
.
Innehåller ba-du-san 836013/6,60n
.
Vidare i till synes ändlösa hallar
.
Men i början på 1960-talet gjordes investeringar i både ny pastöriserings-anläggning, ny filteranläggning av kiselgur och en ny buteljeringsanläggning.
Bryggeriet var redo för den östtyska marknaden, den som styrdes av centralplannering. Men den planneringen innebar nu en helt ny anläggning för hela produktionskedjan.
.
.
Ett rum fullt med hål, ett hålrum.
.
Östtyskarna var liksom i väst förtjusta i konglomerat, som i öst oftast kallades kombinat och bryggerier var inget undantag. I Sverige hade vi ju Pripps på den tiden och enmansutredare, Kjell-Olof Feldt, ni vet han som tyckte att ”löntagarfonder är ett djävla skit”, kunde efter sin analys och utredning av svensk bryggerinäring konstatera
Att Sverige var så litet
att Sverige var så litet så här behövdes bara ett bryggeri, -underförstått Pripps. Som vanligt när någon, hur klok denne än är, ska förutspå framtiden, så brukar de ha fel. Kjell-Olof var mycket klok men hade käpprätt åt h…. fel vad det gällde den svenska bryggerinäringen.
Det var sparsamt med ljusinsläpp
.
Källarkänsla även högt upp i tornen
.
Mer hål, mer hålrum, troligtvis ventilering.
.
VEB Bryggeriet Diamant i Magdeburg skulle under samma tidiga sextiotal bli ryggraden i ett kombinat, det nybildade VEB VBM Vereinigte Brauereien Magdeburg (Förenade Bryggerierna Magdeburg) och blev anläggning ett. Anläggningarna två och tre var de andra bryggerierna i Magdeburg.
.
Det ovanliga var att namnet ”kombinat” inte förekom i företagsnamnet. Kanske skulle ordet kombinat på en öletikett inte leda till någon direkt merförsäljning. Men 1988, året innan DDRs kollaps blev man en del av VEB Getränkekombinat Magdeburg.
.
.
Men låt mig hoppa fram i tiden, till tisdag 8 oktober 2024
Jag hade märkt ut det som en plats bland andra under platser på Gogle maps. Men en markering på kartan säger ingenting om storlek, skick och vad som väntar.
Det vi ser när vi kommer fram är en borg värdigt en kung, prins eller kejsare. Vid närmre granskning framkommer de mer industrilika dragen och skicket skulle inte vara till någon fördel för någon statschef.
Rom byggdes inte på en dag, och DDR tycks inte vara färdigsanerat efter 35 år. Diamant bryggeriet är en av många ruiner som står kvar. Givetvis är det under Denkmalschutz men det ger ingen garanti för finansiering.
Denkmalschutz kräver att byggnaderna ska renoveras till nära nog originalskick, eller inte alls. ”Inte alls”, är det nuvarande tillståndet. Vi tar oss utan problem in genom någon av de många dörrarna vid bottenplan för att mötas av ett gediget bygge.
.
Fabriksarkitekturen var bättre förr
.
.
Rauchen verboten.
Det första vi ser är en övervuxen asfaltsplan, en port in till nästa gårdsplan tar oss vidare. Några upplysande skyltar om ”Zutritt verboten” syns inte till, men ett mycket tydligt
men ett mycket tydligt förbud var målat på väggen. Ruauchen verboten, ja det är väl tur man inte röker då. I övrigt gick det att känna sig välkommen.
.
Trappan upp i ett av många torn.
.
Vår ingång var ett trapphus och rakt framför oss en större hall. Så småningom orienterade vi oss och ska man beskriva byggnadens utbredning var den lite
utformning var den lite osymmetriskt H-formad med torn i varje hörn. Vi går vidare i det dunkla bygget.
.
Trapporna som hit upp varit av sten bytte skepnad och vidare färd uppåt blev smalare järntrappor. Några av trappstegen uppfyllde inte EU:s gemensamma skyddsföreskrifter
inte EU:s gemensamma skyddsföreskrifter för arbetsplatser, men då alternativ saknades fick vi gå vidare.
.
.
På vägen upp tar vi oss in i ett rum som visar sig vara högst upp i ett av tornen. Funktion är osäker, torkrum för torra varor? Två stora rör som lutar neråt. I taket strömmar ljus in från en större ihålighet
.
från en större ihålighet, med funktion som skorsten eller ventilationsrör, en öppning mitt i taket. Torkrum för humle, malt eller annan smaksättare?
.
Många hål i taket, det största rakt ut i luften, de andra
hålen till ett mellanrum mellan yttertak och denna sal.
.
Det var mer påkostat förr med fina mönster av murad tegel.
Och där bakom byggkranar och vy över östra Sachsen-Anhalt
.
Lite av Diamantbryggeriet uppifrån och en magdeburgsk utsikt.
.
Det här vackra påkostade tornet döljer i toppen den stora
öppning som var ljusinsläpp i det troliga torntorkrummet
.
En sista ranglig trappa av sönderrostat gjutjärn tar oss upp till taket där det bjuds på magdeburgsk utsikt. Här kunde, 1654 två hästspann inte dra isär de magdeburgska halvkloten, tömda på luft,
halvkloten, tömda på luft, var de då fyllda av vacuum? Och Till bortgångne Sten Bromans förtret har det funnits ett tjog dragspelstillverkare här.
.
Innergården har liksom fasaderna blivit en grogrund för björk och ogräs.
.
Flödeskort antecknat 12 maj 1988 av Loof och Filip
.
På vår rundvandring hittar vi ett materialflödeskort för Flaschenware flasköl alltså, där varje buteljerad flaska som lastats ut noggrant antecknats. Försteman som skrivit sitt namn var Loof och hans medhjälpare Filip.
Här har antecknats om Brilliant, V Hell=ljus öl, Doppel Korn, Luxator, Pilsner, Selters=mineralvatten, Cola, av eget märke får man förmoda. Antecknat på kort 4493, den 12 maj 1988.
.
Tag 12/5 1988, men det saknas stämpel och signatur
.
Luxator Tio enheter till kund: 2850 och tio enheter till kund: 2810 enligt kortet ovan.
.
Tillbaks till det tidiga 1960-talet, med en i princip ny produktionslinje, pastörisering, filtrering och förslutning var man ett modernt bryggeri. Det gjordes ett antal sorters Diamantöl i det fina bryggeriet under hela 60-, 70-, och 80-talen. Här liksom i väst gjorde bryggerierna inte enbart öl, diverse andra drycker,
diverse andra drycker, de flesta med hög sockerhalt, framställdes också. En udda dryck i sortimentet var den ryska Kwas en syrlig dryck gjord på malt och rågmjöl, något som motsvarar svensk svagdricka fast med mindre sötma.
.
I det fallfärdiga DDR som upphörde att existera 3 oktober 1990, -oj, det var vid vårt besök 35 år sedan, visade det sig att samtliga VEB hade på tok för många anställda i förhållande till produktion och omsättning. Diamant Bryggeriet var inget undantag, dessutom började maskinerna från det tidiga 1960 talet bli slitna och omoderna.
.
Utsikt från annat torn
.
.
I underjorden, en trappa ner var det
sparsamt med ljus, trots de stora fönstren
.
Men det fanns en del intressenter från västra Tyskland som var intresserade. Vid denna tid, tidigt 1990-tal var inte bara bryggerier från väst, intresserade av de östtyska bryggerierna, även de större affärskedjorna i västra Tyskland, Aldi, Lidl, Edeka med flera ville ha egna ölmärken
västra Tyskland, Aldi, Lidl, Edeka med flera ville ha egna ölmärken på hyllorna och vad var väl bättre än att köpa upp ett östtyskt fallfärdigt bryggeri, få liv i det och få både produktion och varumärke på köpet
.
Stiliga klinkerklädda pelare
.
Visst krävdes renoveringar och nyinvesteringar, men allt fanns på plats från leverantörer till slutkonsument. För Diamants Brauereis del slapp man bli varumärke åt någon kedja, i stället köptes bryggeriet upp av Ersten Kulmbacher Aktienbrauerei, numera Kulmbacher Brauerei i Bayern, för att under eget namn fortsätta bryggandet fram till slutet av 1994.
.
Nere till höger i bild, det nyöppnade ölhaket Privatbrauerei Diamant.
.
Därefter levde varumärket Diamant vidare ett tag till, men bryggdes på annat håll, -troligtvis i Kulmbach. Sedan var även den sagan slut. Ungefär 25 år senare öppnar några optimister en ölhall i det gamla bryggeriets ena annex
bryggeriets ena annex under namnet Privatbrauerei Diamant Magdeburg GmbH. Stängt när vi var där, men förhoppningsvis ett frö till ett nygammalt varumärke.
.
.
Trenden de senaste femton åren är ju att små enmansbryggerier dyker upp, några får sälja på Systembolaget, andra till och med till restauranger, med omväg över just bolaget. Trenden finns i stora delar av Europa.
I Tyskland såväl som Sverige och Danmark kan man idag handla många olika, ofta lite dyrare öl.
.
Det går att tala om struktur-omvandling inom ölframställning och bryggerinäring just nu, små garagebryggerier lär sig och tar andelar från de större.
Vem vet, om hundrafemtio år springer kanske någon glad urbexare och gläds över ett nedlagt bryggeri som just nu växer till sig någonstans.
.
Kan tillägga att Kjell-Olof Fälts utredning förutspådde både Falcons och Spendrups alltför tidiga död då Pripps var så mycket större, idag är de inte ens störst på
mycket större, idag är de inte ens störst på öl i Sverige, -bra jobbat Jens och Ulf och de generationer som kom efter..
.
.
